Author: Truthseeker

“Timmen har närmat sig, och månen har delat sig. Ändå, när de ser ett mirakel, vänder de sig bort och säger: ‘Ständig magi.'” (54:1-2)

Koranen gör gällande att Muhammad delade månen i två delar för 1400 år sedan. Det var lätt att lura människor vid tiden eftersom man inte hade tillgång till teleskop. Men idag, med hjälp av de många rymdorganisationer som finns runtom i världen, är detta omöjligt. Forskaren Brad Bailey vid NASA Lunar Science Institute (NLSI) säger att

“inga aktuella vetenskapliga bevis uppger att månen delades i två (eller fler) delar och sedan sattes ihop någon gång i det förflutna.” (1)

Det saknas alltså vetenskapliga belägg för att månen någon gång skulle ha delats i två delar och sedan förts samman igen. Det bör även tilläggas att det inte var en liten, diskret delning av månen som skedde. Enligt hadithen Sahih al-Bukhari kunde man se berget Hiram mellan de båda månhalvorna:

“Berättat av Anas bin Malik: Meckas folk bad Allahs apostel att visa dem ett mirakel. Så han visade dem månen delad i två halvor, mellan vilka de såg Hiramberget.” (2)

En sådan tydlig delning av månen hade inte kunnat ske utan att de många astronomer som fanns på den tiden lagt märke till det. Men tystnaden från den tiden talar sitt tydliga språk:

“Romarna, grekerna, egyptierna, perserna, kineserna och indierna hade entusiastiska astronomer som borde ha sett denna händelse och nedtecknat den i sina berättelser. Den fullständiga avsaknaden av sådana historiska skildringar från andra samtida civilisationer utgör ett starkt belägg för att händelsen som beskrivs i skriften aldrig ägt rum.” (3)

Faktum är att Koranen själv vittnar på flera ställen om att Muhammad inte gjorde några mirakler:

“De som inte tror säger: ‘Varför kom inte ett mirakel till honom (Muhammad) från hans Herre?’ Du är endast en varnare och en vägledare för varje folkgrupp.” (13:7)

“De säger: ‘Varför ger han (Muhammad) oss inte ett mirakel från sin Herre?’ Fick de inte tillräckligt med mirakler i de tidigare skrifterna?” (20:133)

“De sade: ‘Om bara ett mirakel från hans Herre kom till honom.’ Säg: ‘Mirakler finns bara hos Allah, och jag är endast en tydlig varnare.”” (29:50)

Intressant är att dessa tre texter uppenbarades efter sura 54. Om därför Muhammad delade månen i två delar, varför vittnar dessa texter om det motsatta? Det är sant att det finns ”mirakler i de tidigare skrifterna”. Men däremot finns det inga i Koranen, enligt de tre texterna ovan. Och eftersom det inte finns några mirakler i Koranen, då är det uteslutet att Muhammad skulle ha delat månen i två delar. Som sagt, det var lätt att lura folk för 1400 år sedan. Men idag, med kraftiga teleskop runt om i världen, är det mycket svårare.

---

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Splitting_of_the_Moon

(2) Sahih al-Bukhari. Volume 5, Book 58, Number 208.

(3) https://wikiislam.net/wiki/Scientific_Errors_in_the_Quran

“Vi skapade människan av en bit lera. Sedan gjorde Vi henne till en säd, i ett säkert förvar. Sedan utvecklade Vi säden till en klump. Sedan utvecklade Vi klumpen till ben. Sedan klädde Vi benen med kött.” (23:12-14)

Texten förklarar hur ett barn blir till och används ofta av muslimer som bevis för att Koranen är en vetenskaplig bok. Men problemet är att den istället bevisar motsatsen. Det står ”sedan utvecklade Vi sädet till en klump”. Muhammad trodde att det var sperman och inte ägget som bildade en klump innan den blev till ett foster. Det är uppenbart att han saknade kunskap om kvinnans nödvändiga ägg. Dessutom, det arabiska ordet för ‘klump’ betyder ‘koagulerat blod’, vilket också är fel vetenskapligt. Ett barn blir inte till genom koagulerat blod utan genom ett befruktat ägg. Att Muhammad inte kände till kvinnans nödvändiga ägg ses även i hadithen Sahih Muslim:

“Abu Tufail rapporterade: Jag besökte Abu Sariha Hudhaifa b. Usaid al-Ghifari som sade: Jag lyssnade med mina två öron till Allahs budbärare som sade: Sperman stannar i livmodern i fyrtio nätter, sedan ger ängeln den en form.” (1)

Muhammad trodde att sperman stannar i kvinnans livmoder i fyrtio dagar, och sedan kommer en ängel och formar det till ett foster. Problemet är att mannens sperma bara överlever ca 5 dagar utanför testiklarna, sedan dör den. Den överlever alltså inte i fyrtio dagar som Muhammad gör gällande. Och “sedan ger ängeln den (sperman) en form” visar att han inte hade kunskap om kvinnans ägg. Så nej, Koranen är ingen vetenskaplig bok. Långt därifrån!

“Likt Aristoteles trodde han (den grekiske läkaren Galen) att sperman tillhandahåller formen, medan kvinnan tillhandahåller den substans (dvs. menstruationsblod) som behövs för embryots tillväxt. Mannen är den aktiva kraften, medan kvinnan är den passiva och bara tillhandahåller material som sperman kan bearbeta.” (2) 

Det är egentligen inte förvånande att Muhammad hade en felaktig förståelse av hur ett barn blir till. Han var helt enkelt ett ‘offer’ för den begränsade vetenskap som fanns vid den tiden. Så ja, sura 23:12-14 innehåller mer än ett vetenskapligt fel i Koranen.

---

(1) Sahih Muslim. Book 46, Hadith 6.

(2) https://www.encyclopedia.com/social-sciences/encyclopedias-almanacs-transcripts-and-maps/galen-129-199

“Vi (Allah) visade Abraham var Huset (Kaba) var: ‘Sätt ingenting vid Min sida; och rena Mitt Hus för dem som cirklar omkring, och dem som står för att be, och dem som knäböjer och faller ner.’ Och förkunna pilgrimsfärden för mänskligheten. De ska komma till dig till fots och med alla transportmedel. De kommer att komma från alla avlägsna platser.” (22:26-27)

Enligt Koranen fick Abraham kallelsen att förkunna pilgrimsfärden till Mecka för alla människor. Allah lovade att ”de kommer att komma från alla avlägsna platser”. Men om detta stämmer, varför hittar vi inga personer i Bibeln som gjorde en sådan resa? Varken Abraham, Isak eller Jakob reste dit? Inte heller gjorde Mose eller någon av de andra profeterna det. Inte heller står det att Jesus och hans lärjungar gjorde en sådan pilgrimsfärd. Varför, om den respekterade Abraham hade fått i uppdrag att uppmana alla människor att åka dig? Dessutom, varför finns inte Mecka omnämnd i icke-muslimska källor före islams tillkomst år 622 v.t.?

“Den första tydliga hänvisningen till Mecka i icke-islamisk litteratur förekommer år 741, långt efter Muhammeds död, i den bysantinsk-arabiska krönikan, även om författaren här placerar regionen i Mesopotamien (“mittvägs mellan Ur och Harran”) snarare än Hejaz.” (1)

Med tanke på att Mecka inte omnämns i historiska källor förrän efter islams tillkomst, då måste det betyda att Abraham misslyckades fullständigt med sin kallelse. Annars borde Kaba och Mecka ha funnits med i mängder av skrifter långt före grundandet av islam. Den enda rimliga förklaringen till denna historiska tystnad vad gäller Kaba och Mecka är att berättelsen är ett påhitt av Muhammad. Men varför? Han behövde skapa en koppling mellan Abraham och Kaba för att få judar och kristna att följa honom. Lögn har ända sedan Muhammads dagar varit ett viktigt redskap för att utbreda islam. Och på samma sätt är det idag.

---

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Mecca

Följande berättelse i Koranen handlar om Abrahams liv i Mesopotamien innan han kom till Kaanans land:

“Vi gav Abraham hans integritet tidigare, och Vi kände honom väl. När han sade till sin far och hans folk: ‘Vad är dessa statyer som ni är hängivna?’ De sade: ‘Vi fann våra föräldrar dyrka dem.’ Han sade: ‘Ni och era föräldrar har uppenbart fel.’ … ‘Vid Allah, jag skall ha en plan för era statyer efter att ni har gått bort.’ Så han slog dem i bitar, förutom de största, så att de kan återvända till dem … De sade: ‘Är du den som gjorde detta mot våra gudar, Abraham?’ Han sade: ‘Men det var den störste av dem som gjorde det. Fråga dem om de kan tala.’” (21:51-69)

Även om berättelsen är spännande har den ingen biblisk grund. Istället är den hämtad från en judisk kommentar som heter Midrash Rabbah från början av 400-talet e.Kr. som handlar om Abrahams liv i det kaldeiska Ur innan han flyttade till Kanaans land. Det måste betonas att det är en judisk spekulation och inte en berättelse från Bibeln. När man läser Koranen är det uppenbart att Muhammad kopierade från både bibliska och icke-bibliska källor för att attrahera människor

Sura 19 heter ‘Mirjam’ och handlar bland annat om Jesu mor Mirjam. Den visar tydligt på Muhammads okunskap om Bibeln:

“Hon (Mirjam) kom till sitt folk och bar honom (Jesus). De sade: ‘Mirjam, du har gjort något fruktansvärt. Arons syster, din far var inte en ond man, och din mor var inte en hora.’” (19:27-28)

Jesu mor Mirjam omnämns som syster till översteprästen Aron. Men de som har studerat Bibeln vet att Aron levde ca. 1 400 år före Mirjam. Aron hade visserligen en äldre syster som hette Mirjam, men det är inte samma person som Jesu mor Mirjam. Det vanliga argumentet från muslimer är att Jesu mor Mirjam var av Arons släkt, och därför kallades hon för Arons syster. Detta ses bland annat i den muslimska kommentaren (tafsir) Ibn Kathir:

“(O sister of Harun!) referring to the brother of Musa, because she was of his descendants.” (1)

Men eftersom vi har att göra med bibliska personer, behöver vi förstå dem utifrån ett bibliskt perspektiv. Och att kalla någon för bror eller syster till en person som levde flera generationer tidigare är fel enligt Bibeln. Det rätta sättet är att kalla en sådan person för son eller dotter (‘vertikal’ släktlinje), inte bror eller syster (‘horisontell’ släktlinje). Ett bibliskt exempel är Jesus som kallas för Abrahams son och Davids son (Matteus 1:1). Men han kallas aldrig för Abrahams bror eller Davids bror. Ett annat exempel hittar vi i Lukas 1:5:

“På den tiden då Herodes var kung i Judeen fanns i Abias prästavdelning en präst som hette Sakarias. Hans hustru var av Arons döttrar och hette Elisabet.”

Sakarias hustru kallas en Arons dotter och inte en Arons syster. Om Muhammad hade följt den bibliska principen hade han kallat Mirjam för Arons dotter och inte hans syster. Men nu är det uppenbart att han blandade ihop Arons syster Mirjam med Jesu mor Mirjam, och därmed gjorde ett anakronistiskt fel i sura 19:27-28. Så nej, Muhammad var inte den sista av Bibelns profeter.

---

(1) http://www.quran.com/19:28/tafsirs/en-tafisr-ibn-kathir

“Visste ni att grottans folk och inskriptionen var Våra underbara tecken? När ynglingarna sökte skydd i grottan sade de: ‘Vår Herre, ge oss din barmhärtighet och välsigna oss med vägledning.’ Sedan förseglade Vi deras öron i grottan i ett antal år … De stannade i sin grotta i trehundra år, plus nio.” (18:9-25)

I denna sura berättas det om några ungdomar som tog skydd i en grotta och sov där i 300 + 9 år. Vilket mirakel! Ja, om det är sant. Till att börja med kommer denna berättelse inte från Bibeln. Så var fick Muhammad tag på den? Det är en kristen legend från mitten av det tredje århundradet e.Kr. och som handlar om sju kristna ungdomar som flydde undan den romerska förföljelsen under kejsar Decius. De tog sin tillflykt till en grotta utanför Efesus för att be, och där de sedan somnade. Grottan förseglades av kejsaren och ungdomarna glömdes bort under flera hundra år tills de en dag vaknade. Legenden fick namnet ”Seven Sleepers”. Men trots att flera medeltida författare har skrivit om den, finns det ingen överensstämmelse om hur länge de sov:

“Antalet år som de sov varierar också mellan olika redogörelser. Det högsta antalet, som angavs av Gregorius av Tours, var 373 år. Vissa redogörelser har 372. Jacobus de Voragine beräknade det till 196 (från år 252 till 448). Andra beräkningar föreslår 195.” (1)

Hur länge ungdomarna sov varierar alltifrån 195 till 373 år. Muhammad valde 300 + 9 år. Hur som helst handlar det om en kristen legend som sannolikt aldrig har hänt i verkligheten. Det är uppenbart att Muhammad hade problem med att skilja mellan vad som var sant och inte, vilket även ses på andra ställen i Koranen (se bland annat under Sura 5:110 och Sura 21:51-69). Som avslutning kommer en fråga till muslimer: vad gör en kristen legend i er heliga Koran? 

---

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Seven_Sleepers

Kontexten till sura 12:41 handlar om den bibliske Josef när han sitter i fängelse i Egypten:

“O mina (Josefs) medfångar! En av er skall servera sin herre vin, medan den andre skall korsfästas, och fåglarna skall äta av hans huvud. Således är den fråga ni ställer avgjord.”

Efter att ha tolkat drömmarna för de båda fångarna, säger Josef till den andre att han skall korsfästas. Men problemet är att korsfästelse inte tillämpades i Egypten vid den tiden:

“Den första historiska referensen till korsfästelse som avrättningsmetod är från 500 f.Kr., då tekniken började användas i flera kulturer i Mellanöstern … Även om det finns hieroglyfiska bevis på människor som spetsades genom upprättstående pålar i det forntida Egypten, förblir detta annorlunda från palmträdskorsfästelserna som beskrivs i Koranen.” (1)

“De första dokumenterade exemplen på korsfästelse kommer från Persien … Alexander den store förde den till de östra Medelhavsländerna under 300-talet f.Kr., och fenicierna introducerade den till Rom under 200-talet f.Kr.” (2)

Det skulle alltså ta mer än tusen år innan korsfästelse började användes som metod för att avrätta människor, och då var det inte i närheten av Egypten. I Bibeln står det endast att farao ”ska hänga upp dig på trä” (1 Mos 40:19). Om detta innebar spetsning (eng. impaling) eller hängning förtäljer inte historien. Oavsett vilket är det uppenbart att Muhammad gjorde ett anakronistiskt fel i sura 12:41.

---

(1) https://wikiislam.net/wiki/Historical_Errors_in_the_Quran

(2) https://www.newworldencyclopedia.org/entry/Crucifixion

Koranens tolfte sura heter ‘Josef’ och handlar om den bibliske Josef:

“De (bröderna) sålde honom (Josef) för ett ynkligt pris — För några dirham räknade: Så lågt aktade de honom!” (12:20)

Det står att bröderna sålde Josef för några dirhams. Dirham är en arabisk valuta i form av silvermynt. Men detta är en anakronism eftersom dirham inte fanns på Josefs tid. Ordet ‘dirham’ kommer av den grekiska valutan ‘drakma’ som började användas på 500-talet f.Kr.

“Den antika drakman har sitt ursprung i Grekland omkring det sjätte århundradet f.Kr.” (1)

“Ordet ‘dirham’ kommer ytterst från drakma (δραχμή), det grekiska myntet.” (2)

Eftersom dirham började användas efter att drakma kom till på 500-talet, kan dirham inte ha funnits på Josefs tid på 1700-talet f.Kr. Detta är utan tvekan en anakronism. Muslimer kan hävda hur mycket de vill att Koranen är felfri, men faktum kvarstår att den innehåller mängder av fel.

---

(1) http://www.wikipedia.org/wiki/Ancient_drachma

(2) http://www.wikipedia.org/wiki/Dirham

I Koranen hittar vi den bibliska berättelsen om Noa och syndafloden, men med en viktig avvikelse:

“Noa ropade till sin son, som hade hållit sig borta: ‘Min son, gå ombord med oss och var inte bland de icke-troende.’ Han sade: ‘Jag ska söka skydd på ett berg – det kommer att skydda mig från vattnet.’ Han sade: ‘Det finns inget skydd från Allahs påbud idag, utom för den som Han förbarmar sig över.’ Och vågorna vällde mellan dem, och han (Noas son) var bland de som drunknade.” (11:42-43)

Muhammad uppger att ”Noa ropade till sin son” som inte ville lyssna på sin fars uppmaning att gå in i arken, och därför ”han var bland de som drunknade”. Men detta stämmer inte med Bibeln som säger att alla Noas tre söner (Sem, Ham och Jafet) överlevde syndafloden:

“Noa blev far till tre söner, Sem, Ham och Jafet … Detta är Noas söners fortsatta historia, Sems, Hams och Jafets. Åt dem föddes söner efter floden.” (1 Mosebok 6:10; 10:1)

På grund av okunskap skrev Muhammad (genom sin skrivare Zayd bin Thabit) en egen version av den bibliska syndafloden, men som inte stämmer med originalet. 

I hela Koranen finns det bara två verser som förnekar att Jesus dog på ett kors för 2000 år sedan:

“De sade: ‘Vi har dödat Messias, Jesus, Marias son, Allahs sändebud.’ De dödade honom inte, och inte heller korsfäste de honom, men det föreföll dem som att de gjorde det. De som är oense om honom tvivlar på det. De har ingen kunskap om det, förutom att följa några antaganden. De dödade honom sannerligen inte.” (4:157-158)

Muhammad sade sig ha fått denna “sanning” uppenbarad för sig i Medina i början på 600-talet, mer än 120 mil från Jerusalem. Som icke-muslim är det häpnadsväckande att man tror mer på dessa båda verser än alla äldre källor som visar på motsatsen. Till att börja med motsäger de mängder av texter i Nya testamentet:

“Från den tiden började Jesus förklara för sina lärjungar att han måste gå till Jerusalem och lida mycket genom de äldste och översteprästerna och de skriftlärda, och att han måste bli dödad och på tredje dagen uppväckt.” (Matteus 16:21)

“Han bar själv sitt kors och kom ut till det som kallas Dödskalleplatsen, på hebreiska Golgata. Där korsfäste de honom, och tillsammans med honom två andra, en på var sida med Jesus i mitten.” (Johannes 19:17-18)

“Jag förde vidare till er det allra viktigaste, vad jag själv har tagit emot: att Kristus dog för våra synder enligt Skrifterna, att han blev begravd, att han uppstod på tredje dagen enligt Skrifterna.” (1 Korintierbrevet 15:3-4)

Listan på texter som handlar om Jesu död skulle kunna göras mycket längre, men dessa tre exempel visar tydligt att Jesus avrättades för 2000 år sedan. Vidare bekräftar den romerska historikern och politikern Cornelius Tacitus (ca 56-120 e.Kr.) det som står skrivet i NT:

“För att bli av med nyheten (om branden i Rom) fäste Nero skulden och tillfogade de mest utsökta tortyrer åt en klass som hatades för sina styggelser och som av folket kallades kristna. Christus, från vilken namnet hade sitt ursprung, led det extrema straffet under Tiberius regeringstid av en av våra prokuratorer, Pontius Pilatus.” (1)

Den välkände textkritikern Bart Ehrman uppger i sin bok Did Jesus Exist? att i princip alla forskare av antiken är överens om att Jesus blev korsfäst i Jerusalem för 2000 år sedan.

“Det finns flera punkter som praktiskt taget alla forskare inom antiken är överens om. Jesus var en judisk man, känd för att vara predikant och lärare, som korsfästes (en romersk form av avrättning) i Jerusalem under den romerske kejsaren Tiberius regeringstid, då Pontius Pilatus var ståthållare i Judeen.” (2)

Så var fick Muhammad idén om att Jesus inte skulle ha dött på ett kors? Det mest troliga är att han fick den från den gnostiska texten Second Treatise of the Great Seth skriven omkring år 200 e.Kr. Texten säger att de romerska soldaterna förväxlade Jesus med Simon från Kyrene, och att Jesus skrattade åt deras okunnighet:

“Min död, som de tror hände, hände dem i deras fel och blindhet. De spikade fast sin man i döden. Ty deras sinnen såg mig inte, ty de var döva och blinda. Men genom att göra dessa saker fördömer de sig själva. Ja, de såg mig; de straffade mig. Det var en annan, deras far, som drack gallan och vinägern; det var inte jag. De slog mig med röret; det var en annan, Simon, som bar korset på sin axel … Jag skrattade åt deras okunnighet.” (3)

Denna gnostiska text är en av många påhittade skrifter som författades vid den tiden. Två andra exempel är Arabiska barndomsevangeliet och Thomas barndomsevangelium (se Sura 5:110). Troligtvis hade Muhammad kontakt med gnostiker som förnekade Jesu död på korset, och tog med deras version av Jesu livsöde i Koranen. Men likväl är bevisen för Jesu död överväldigande, vilket betyder att sura 4:157-158 har fel. Ja, det är ett av många fel i Koranen.

---

(1) Tacitus, Cornelius. The Annals of Imperial Rome, s. 216.

(2) Ehrman, Bart D. Did Jesus Exist?: The Historical Argument for Jesus of Nazareth, s. 12.

(3) http://www.earlychristianwritings.com/text/greatseth.html