Author: Truthseeker

Minns när Mose sade till sitt folk: “Allah befaller er att offra en kviga.” De sade: “Gör ni narr av oss?” Han sade: “Allah förbjude att jag skulle vara så okunnig.” De sade: “Åkalla er Herre att visa oss vilken.” Han sade: “Han säger att hon är en kviga, varken för gammal eller för ung, utan mittemellan. Så gör vad ni är befallda.” De sade: “Åkalla er Herre att visa oss vilken färg hon har.” Han sade: “Han säger att hon är en gul kviga, ljus i färgen, tilltalande för åskådarna.” (2:67-69)

Enligt Koranen sade Mose till Israels barn att offra ”en gul kviga, ljus i färgen, tilltalande för åskådarna”. Men detta stämmer inte med vad som hände i verkligheten.

HERREN talade till Mose och Aron. Han sade: “Detta är en lagstadga som HERREN har befallt: Säg till Israels barn att de skaffar fram åt dig en röd kviga som är felfri och inte har någon defekt och som inte har burit något ok.” (4 Mosebok 19:1-2)

Israels barn blev befallda att offra en röd (inte gul) kviga. För många kan det ses som irrelevant om kvigan var gul eller röd. Men skillnaden är viktigare än man tror eftersom den röda färgen representerar blodets försonande kraft (jmf 3 Mosebok 17:11).

Den man som är ren ska samla ihop askan efter (den röda) kvigan och lägga den utanför lägret på en ren plats. Den ska förvaras åt Israels barns församling för att användas i reningsvattnet. Detta är ett syndoffer. (4 Mosebok 19:8)

Sura 2:67-69 visar på en viktig skillnad mellan Bibeln och Koranen. I Bibeln ges oftast en förklaring till varför Gud befaller saker. Men det gör inte Koranen, vilket innebär att den är bristfällig. Den är inte komplett i sig själv utan är beroende av information från Bibeln. I Koranen står det inte varför kvigan skulle offras, medans Bibeln säger att den fungerade som ett syndoffer. Muhammad trodde inte på blodets försonande kraft när han skrev (via sin skrivare Zayd bin Thabit) sura 2. Och det visar att han inte var utsänd av Bibelns Gud.

Vi (Allah) slöt ett förbund med er och lyfte berget (Sinai berg) över er: “Ta det Vi har gett er med bestämdhet och lyssna.” De sade: “Vi hör men lyder inte.” (2:93)

Detta är en av Muhammads många lögner i Koranen. När Israels barn befann sig vid Sinai berg, står det att Allah ”lyfte berget över er”. Att Allah skulle ha lyft berget över folket kommer inte från Bibeln utan från den judiska tolkningstraditionen, närmare bestämt från Talmud (500-talet v.t.).

Den Helige, välsignad vare Han, höll berget över Israel som en tunna och sade till dem: “Om ni accepterar Toran, väl och lov, och om inte, då är det där er grav kommer att vara.“¹

I sura 2:93 står det, efter att Allah skulle ha lyft berget över dem, att ”vi hör men lyder inte”. Men Bibeln säger precis tvärtom.

Israel slog läger där mitt emot berget, och Mose steg upp till Gud … När Mose återvände kallade han samman de äldste bland folket och lade fram för dem allt som HERREN hade befallt honom. Allt folket svarade med en mun: “Allt som HERREN har sagt vill vi göra.” (2 Mosebok 19:2-8)

Han (Mose) tog förbundsboken och läste upp den för folket, och de sade: “Allt som HERREN har sagt vill vi göra och lyda.” (2 Mosebok 24:7)

I båda texterna lovar Israels barn att lyda Gud. Men Muhammad hade för avsikt att lyfta fram dem som ett syndigt folk och därmed göra det legitimt att förfölja och straffa dem. Vidare behöver nämnas att sura 2:93 motsäger sig själv. Om Israels Gud bokstavligen skulle ha lyft berget över folket och befallt dem att lyda, då är det motsägelsefullt att de skulle ha sagt: “Vi hör men lyder inte.” Ingen vettig människa säger något sådant med ett berg hängande över sig. Nej, Muhammad var antisemit och ville hitta argument för att kunna förfölja och straffa det judiska folket.

---

1. Talmud, Shabbat 88A. ↩︎

I sura 5:110 finner vi två mirakler som ifrågasätter Muhammads förmåga att skilja mellan fakta och fantasi. Det första handlar om att Jesus pratade med människor när han låg i krubban.

När Allah säger: “Jesus, Mirjams son, minns min nåd över dig och din moder, hur jag stöttade dig med den Helige Ande. Du talade till människorna från krubban, och i mognad.”

Varifrån fick Muhammed denna berättelse? Från Bibeln? Nej, den har aldrig funnits där. Den kommer från ett falskt evangelium skrivet på 500-talet e.Kr. som heter Arabiska barndomsevangeliet (eng. Arabic Infancy Gospel). Det andra miraklet är att Jesus gjorde en fågel av lera och gav den liv.

När Allah säger: “O Jesus, Mirjams son … Minns att du formade en fågel av lera, med min tillåtelse, och sedan andades du in i den, och den blev en fågel, med min tillåtelse.”

Varifrån kommer detta fågelmirakel? Från Bibeln? Nej, det har inte heller funnits där. Det kommer från ett falskt evangelium skrivet under det andra århundradet e.Kr. som heter Thomas barndomsevangelium (eng. Infancy Gospel of Thomas). Muhammad hade förmodligen hört talas om dessa båda mirakler, trodde att de kom från Bibeln och därför tog med dem i sin Koran. Men alla forskare vet att de är påhittade berättelser. Detta visar att Muhammad inte kunde skilja mellan fakta och fantasi. Är det ett tecken på en sann profet?

Dessutom, om Jesus verkligen pratade med människor när han låg i krubban och gjorde en fågel av lera, då måste muslimer erkänna att han också är Gud. Tänk efter: hur många spädbarn genom historien har pratat från krubban och hur många 5-åriga barn har gjort en fågel av lera? Inga! Om Jesus är den enda som har åstadkommit vad Koranen uppger, då betyder det att han måste vara Gud. Men det är något som Koranen bestämt motsäger (sura 3:151; 4:116).

Abraham sade till sin far Asar: “Tar ni avgudar för gudar? Jag ser att du och ditt folk uppenbart har fel.” (6:74)

Muhammad gillade att skriva om Abraham, även om hans kunskap om Abraham och hans familj var högst bristfällig. Han uppger att Abrahams far hette Azar, vilket är fel. Bibeln är tydlig med att han hette Tera.

Detta är Teras fortsatta historia. Tera blev far till Abram (som senare fick namnet Abraham), Nahor och Haran. (1 Mosebok 11:27)

Abrahams far hette alltså Tera och inte Azar. Visst kan namn förändras till viss del mellan olika språk. Till exempel har Abraham namnet Ibrahim i Koranen, och Amram har namnet Imran. Men vad gäller Tera och Azar handlar det om två helt olika namn. Så det är ingen tvekan om att Muhammad gjorde fel när han gav Abrahams far namnet Azar. Ett muslimskt motargument är att Asar i 6:74 avser Abrahams farbror och inte hans far. Man kringgår problemet genom att uppge Terah som Abrahams far och Azar som hans farbror.

Imam al-Razi och en grupp tidiga lärda menar att Tarakh var namnet på Sayyidna Ibrahims far och Azar var namnet på hans farbror. Efter att ha blivit präst åt sin farbror Nimrud blev Azar polyteist. Eftersom det är vanligt att kalla en farbror för sin far i arabisk språkbruk har Azar här namngivits som Sayyidna Ibrahims far.¹

Men detta argument är inte svårt att motbevisa. Sura 6:74 handlar om Asars avgudar. Denna händelse beskrivs mer ingående i sura 21:51ff.

Vi gav Abraham tidigare hans integritet, och Vi kände honom väl. När han sade till sin far (Asar) och sitt folk: “Vad är dessa statyer som ni är hängivna?” De sade: “Vi fann våra föräldrar dyrka dem.” Han sade: “Ni och era föräldrar har uppenbart fel.” De sade: “Säger ni sanningen, eller skojar ni bara?” Han sade: “Er Herre är himlarnas och jordens Herre, Han som skapade dem, och jag vittnar om det. “Vid Allah, jag skall ha en plan för era statyer efter att ni har lämnat.” Så slog han sönder dem i bitar, utom de största, för att de skulle kunna återvända dit.

Även här omnämns Asar (även om han inte nämns vid namn) som Abrahams far och inte hans farbror. Dessutom vet vi varifrån Muhammad fick denne berättelse. Den kommer från den judiska midrashen Midrash Rabbah som författades ca 400 e.Kr.

Rabbi Hiyya sade: Terach var en tillverkare av avgudar. Han åkte en gång någonstans och lämnade Abraham för att sälja dem i hans ställe. En man kom in och ville köpa en. “Hur gammal är du?” frågade Abraham mannen. “Femtio år gammal”, sade han. “Ve en sådan man, som är femtio år gammal och skulle dyrka ett dagsgammalt föremål!” sade Avraham. Vid ett annat tillfälle kom en kvinna in med en tallrik full av mjöl och bad honom: “Ta detta och ge det till dem.” Så tog han en pinne och slog sönder dem och lade pinnen i handen på den största.²

Här bekräftas att Abrahams far (inte farbror) hette Terah (Terach). Detta måste innebära att Koranens version också handlar om Abrahams far och inte hans farbror. Men eftersom Muhammad uppgav namnet Asar istället för Terah betyder det att han gjorde ett fel. Ja, det är ett av mååååånga fel i Koranen.

Att Muhammads version av Abrahams far och hans avgudar i Koranen inte stämmer bokstavligen med den i Midrash Rabbah visar att han inte kopierade från en bok. Istället fick han höra berättelsen från judar i sin omgivning, och därefter skrev han ner (via sin skrivare Zayd bin Thabit) i Koranen det han kom ihåg. Men utifrån vad som kan ses i många andra kopierade berättelser i Koranen var hans minne högst bristfälligt.

1. Ma’arif al-Quran. ↩︎
2. https://www.sefaria.org/Bereshit_Rabbah.38.13?ven=Rabbi_Mordechai_Silverstein&lang=bi&with=all&lang2=e ↩︎

När Saul gav sig av med trupperna sade han: “Allah skall pröva er med en flod. Den som dricker ur den hör inte till mig. Men den som inte dricker ur den hör till mig, utom den som öser upp lite med handen.” Men de drack ur den, förutom några få av dem. Sedan, när han korsade den, sade han och de som trodde med honom: “Vi har ingen styrka att möta Goliat och hans trupper idag.”

Det står att kung Saul gick iväg med sina trupper, och när han kom till en flod lät han pröva dem. De som drack av vattnet med sina händer tillhörde honom, medan de som drack på annat sätt tillhörde honom inte. I en muslimsk kommentar (tafsir) står det att ”Bibeln nämner händelsen i Dom. 7:5-6”.¹ Men alla som är bekanta med Domarboken 7 ser här ett par viktiga skillnader. Till att börja med var det Gideon och inte Saul som hade befälet över dessa soldater.

HERREN sade till Gideon: “Alla som läppjar av vattnet som hunden gör, dem ska du skilja ut från dem som går ner på knä för att dricka.” Då visade det sig att antalet som hade läppjat av vattnet genom att föra det till munnen med handen var trehundra män. Alla de andra hade gått ner på knä för att dricka vatten. HERREN sade då till Gideon: “Med de trehundra män som läppjade av vattnet ska jag frälsa er och ge midjaniterna i din hand. Alla de andra kan gå hem, var och en till sitt.” (7:5-7)

Gideon levde omkring 1 200 f.Kr. medan Saul levde omkring 1 000 f.Kr. Det betyder att denna historiska händelse inträffade 200 år innan Sauls tid, vilket visar att sura 2:249 är anakronistisk och därmed felaktig. För det andra säger sura 2:249 att Saul och hans soldater var på väg för att strida mot Goliat och de övriga filistéerna. Men Bibeln säger att Gideon och hans män skulle slåss mot midjaniterna. Det är uppenbart att ju mer man läser Koranen desto fler felaktigheter hittar man.

---

1. https://alislam.org/quran/app/2:249 (se under 2:250) ↩︎