Author: Truthseeker

Enligt Koranen gav Allah en Injeel (evangelium) till Jesus som har gått förlorad. Muslimer menar att de fyra evangelier som finns i Nya Testamentet inte är de ursprungliga.

I deras fotspår sände Vi Jesus, Mirjams son, uppfyllande Torah som föregick honom; och Vi gav honom Injeel, där det finns vägledning och ljus, och en bekräftelse av Torah som föregick honom, och vägledning och råd för de rättfärdiga. (5:46)

Sanningen är att det aldrig har funnits en Injeel. Hur kan jag vara så säker? Om en Injeel någonsin blev skriven, då skulle författarna till Nya testamentet och de tidiga kyrkofäderna ha nämnt den i sina skrifter. En så viktig text kunde inte ha skrivits utan att någon lade märke till den. Det står i sura 7:157 ”… honom som de finner omnämnd i Torah och evangeliet i deras ägo”. Injeel var alltså i de kristnas ägo (judarna hade inget intresse av en Injeel) på 600-talet. Ändå har ingen nämnt om den. Denna fullständiga tystnad bland författarna till NT och de tidiga kyrkofäderna är ett bevis på att ett sådant evangelium aldrig har existerat.

Dessutom skulle en förlorad Injeel motsäga Koranen eftersom det står i sura 15:9 att ”Vi uppenbarade budskapet, och Vi skall bevara det”. Även om löftet primärt avser Koranen, är Injeel likväl Allahs uppenbarelse. Så varför bevarade han den inte? Sammanfattningsvis: Antingen har Muhammed ljugit i Koranen angående Injeel, eller så syftade han på Johannesevangeliet och dess förutsägelse om Hjälparen. Men att det skulle ha funnits ett Injeel är långt ifrån sant.

Enligt sura 7:157 finns Muhammad förutsagd i Bibeln.

De som följer Sändebudet, den olärde profeten, som de finner omnämnd i Torah och evangeliet (Injeel) i deras ägo.

Muslimer brukar använda 5 Mosebok 18:18; Höga Visan 5:16; Jesaja 29:12; Jesaja 42:11 och Johannes 14 för att lyfta fram Muhammad i Bibeln. Men ett stort problem med dessa texter är att ingen av dem talar om en sista profet, ett påstående Muhammad gör i sura 33:40. Till exempel förutsäger 5 Mosebok 18:18 en profet lik Mose. Men ingenstans står det att denna profet ska bli Guds sista profet. Ett annat exempel är Hjälparen Jesus förutsäger i Johannes 14. Men han säger ingenting om en sista profet. Och det är samma sak med alla andra texter i Bibeln.

Sanningen är att det inte finns en enda profetia i Bibeln som säger att Gud en dag ska sända en sista profet från Saudiarabien. Det existerar inte! Jesus säger att “frälsningen kommer från judarna” (Johannes 4:22), vilket betyder att den inte kommer från araberna. Så nej, den arabiske Muhammad kom inte med frälsning för mänskligheten. Han kom snarare med motsatsen.

Sammanfattningsvis: Muhammads påstående att vara Guds sista profet i sura 33:40 har inte minsta stöd i Bibeln. På samma sätt finns det inte heller stöd för sura 7:157. Titeln ‘sista profet’ var Muhammads eget påhitt med målet att locka judar och kristna att följa honom. Men de som hade studerat sin Bibel köpte inte hans falskhet. Och det är likadant idag.

Enligt den muslimska traditionen gjorde Muhammad en nattresa från Mecka till Jerusalem år 621. Han färdades på ett flygande vitt djur, hälften mula, hälften åsna, som hette Buraq.

Ära vare Honom som förde sin tjänare om natten, från den Heliga Moskén, till Den mest avlägsna Moskén, vars område Vi har välsignat, för att visa honom Våra under. Han är Lyssnaren, Betraktaren. (17:1)

Enligt den muslimska traditionen färdades Muhammad från den heliga moskén i Mecka till al-Aqsamoskén i Jerusalem. Problemet är att det inte fanns någon moské i Jerusalem år 621.

Al-Aqsamoskén (al-Masjid al-Aqsa, Den mest avlägsna moskén) är en moské på Tempelberget i Jerusalem som uppfördes av kalifen Umar ibn al-Khattab år 638. Den var ursprungligen uppförd av trä men ersattes av en moské i sten av kalif Abd al-Malik efter färdigställandet av den närbelägna Klippdomen och var klar omkring 705.¹

Den tidigaste moskén i Jerusalem byggdes alltså flera år efter Muhammads påstådda resa. Viktigt att komma ihåg är att det inte ens fanns ett islamiskt samfund (ummah) år 621. Den grundades i Medina år 622. Så hur kunde det ha funnits en muslimsk moské i Jerusalem, ca 120 mil därifrån, ett år tidigare? Det kunde det inte. Det betyder att sura 17:1 är baserat på lögn.

1. https://sv.wikipedia.org/wiki/Al-Aqsamoskén ↩︎

Bland muslimer finns övertygelsen att Allah har bevarat sitt ord ända från Muhammads tid.

Vi har sannerligen uppenbarat Budskapet, och Vi kommer sannerligen att bevara det. (15:9)

Allah har gett sitt fasta löfte att bevara Koranen. Men har han lyckats? Enligt Musnad Ahmad (en samling hadither sammanställd av Imam Ahmad ibn Hanbal på 800-talet) fanns det en tid då sura 33 (al-Ahzaab) var lika lång som sura 2 (al-Baqarah).

Berättat av ‘Aasim ibn Bahdalah, från Zirr, som sa: Ubayy ibn Ka‘b sade till mig: Hur lång är Soorat al-Ahzaab när du läser den? Eller hur många verser tror du att den är? Jag sade till honom: Sjuttiotre verser. Han sade: Bara? Det fanns en tid då den var lika lång som Soorat al-Baqarah. (21245)¹

Med tanke på att sura 33 innehåller 73 verser i dagens Koran och sura 2 innehåller 286 verser, betyder det att mer än 200 verser har försvunnit. Så vad hände med Allahs löfte att bevara sitt ord? Faktum är att vi vet vad som hände med en av verserna, den som handlar om stening och amning.

Det berättades att ‘Aishah sade: “Versen om stening och amning av en vuxen tio gånger uppenbarades, och pappret låg hos mig under min kudde. När Allahs budbärare dog var vi upptagna med hans död, och ett tamt får kom in och åt upp den.”²

Ja, du läste rätt! Versen handlar om att en vuxen man som besöker ett hem har rätt att amma kvinnan i huset tio gånger (detta blev senare reducerat till fem amningar). Bara en pervers Muhammad kunde komma på en sådan tokighet. Personligen tror jag Aisha förstod hur dum versen var och därför förstörde den, men skyllde på ett tamt får.

1. https://wikiislam.net/wiki/Textual_History_of_the_Qur%27an#Most_of_Surah_al-Ahzab_was_lost ↩︎
2. Sunan Ibn Majah. Volume 3, Book 9, Hadith 1944 ↩︎

Enligt Koranen var Jesus muslim. I sura 3:51 bekänner Jesus sin hängivenhet till Allah.

Allah är min Herre och er Herre, så tillbe Honom. Det är den raka vägen.

Men versen är en lögn. De stämmer inte med den historiske Jesus. Han levde hela sitt liv i Israel (inte Saudiarabien) och studerade Moses Torah (inte Koranen). Denna fantastiska bok innehåller namnet JHWH mer än 1800 gånger, medan namnet Allah förekommer 0 (noll) gånger. Jesus hade förmodligen aldrig hört talas om namnet Allah. Så hur kunde han ha sagt “Allah är min Herre”? Det är omöjligt! Vidare uttalade han dagligen den judiska (inte muslimska) trosbekännelsen som kallas Shema.

Hör, Israel! JHWH vår Gud, JHWH är en. Och du ska älska JHWH din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.” (5 Mosebok 6:4-5)

Låt oss använda det sunda förnuftet: varför skulle Jesus tillbe en gud han aldrig hade hört talas om, och vars namn inte förekommer någonstans i Torah? Jag menar, skulle någon muslim tillbe en gud han/hon aldrig hört talas om, och vars namn inte nämns i Koranen? Självklart inte! Varför skulle Jesus vara annorlunda? Han tillbad den Gud han kände till i Torah, och den Guden var JHWH, Israels Gud. Och det visar att han var jude och inte muslim.

Sammanfattningsvis: det ingen tvekan om att sura 3:51 är en lögn. Men vad ville Muhammad uppnå med sin lögn? Han ville att de kristna skulle följa honom. Men de som kände till sin Bibel köpte inte hans lögn. Och detsamma gäller idag.

Ett av muslimernas främsta argument för att Koranen är gudomligt inspirerad är att den inte innehåller några motsägelser, baserat på sura 4:82.

Begrundar de inte Koranen? Om den hade kommit från någon annan än Allah, skulle de säkerligen ha funnit många motsägelser i den.

Till att börja med är detta ett mycket dåligt argument. Var och en som besöker ett bibliotek kommer att hitta tusentals och åter tusentals böcker utan några motsägelser. Men det betyder inte att de är inspirerade av Gud. På samma sätt är inte avsaknad av motsägelser i Koranen ett bevis för att den är inspirerad av Gud. Hursomhelst innehåller den motsägelser.

Vad är straffet för äktenskapsbrott? Det beror på vilken sura man väljer att följa.

Äktenskapsbryterskan och äktenskapsbrytaren – ge var och en av dem hundra piskrapp, och låt inte medlidande med dem komma över er angående Allahs lag, om ni tror på Allah och den Yttersta Dagen. (24:2)

Straffet för äktenskapsbrott är enligt dagens Koran hundra piskrapp. Men enligt den ursprungliga Koranen skulle den som begick äktenskapsbrott stenas (sura 33). Aisha rapporterade att versen om stening blev uppäten upp av ett får och därför saknas den i dagens Koran.¹ Men betyder det att straffet med stening har ersatts med 100 piskrapp (24:2)? Nej, inte enligt kalifen Umar som säger följande i Sahih Muslim.

Abdullah b. ‘Abbas berättade att ‘Umar b. Khattab satt på Allahs Sändebuds predikstol och sade: “Sannerligen, Allah sände Muhammad med sanningen och Han sände ner Boken till honom, och versen om stening ingick i det som sändes ner till honom. Vi reciterade den, behöll den i vårt minne och förstod den. Allahs Sändebud dömde ut stening till döds (till den gifta äktenskapsbrytaren och äktenskapsbryterskan) och efter honom dömde vi också ut stening. Jag är rädd att folket med tiden kommer att glömma det och säga: Vi hittar inte straffet om stening i Allahs Bok, och därmed går vilse genom att överge denna plikt som Allah föreskrivit. Stening är en plikt som fastställts i Allahs Bok för gifta män och kvinnor som begår äktenskapsbrott.”²

Muhammad, Abu Bakr och Umar praktiserade stening som straff för äktenskapsbrott. Men Umar uttryckte en rädsla att folket med tiden skulle glömma bort det. Hans ord visar att lagen om stening inte har ersatts med 100 piskrapp. Så även om detta straff saknas i dagens Koran var den ursprungligen menad att finnas där. Och det betyder att vi har en motsägelse i Koranen. Skall äktenskapsbrytare straffas med 100 piskrapp eller med stening? Det beror på vilken sura man väljer att följa.

---

1. Sunan Ibn Majah. Volym 3, Bok 9, Hadith 1944. ↩︎
2. Sahih Muslim. Book 17, Hadith 4194. ↩︎

Sura 2:256 säger att “det skall inte finnas något tvång i religionen”. Men i sura 4:89 ser vi det motsatta.

De (otroende) skulle gärna se er förneka tron, precis som de förnekar tron, så att ni blir jämlika. Bli därför inte vän med någon av dem, såvida de inte väljer Allahs väg. Om de vänder sig bort (från tron), grip dem och avrätta dem var ni än finner dem.

Islamforskaren Robert Spencer säger att “denna vers utgör grunden för islams dödsstraff för avfall”.¹ Ett motargument bland muslimer är att det bara gällde på Muhammads tid och bara för de som ville gå över på fiendens sida. Ett tydligt exempel på att detta inte är sant hittar vi i Ibn Hishams biografi En biografi av profeten.

När profeten dog var de flesta i Mecka på väg att dra sig tillbaka från islam i sådan utsträckning att Attab ibn Asid fruktade dem, så han gömde sig. Suhayl ibn Amr kom och höll ett tal. Efter att ha prisat Allah nämnde han profetens död och sade: ‘Detta kommer bara att öka islams makt. Den som drar sig tillbaka från islam kommer vi att halshugga.’ Därefter ändrade folket sig om vad de hade tänkt göra.²

Dessa människor blev tvingade in i islam när Muhammad invaderade Mecka i januari 630. Och när han sedan dog år 632 ville de lämna religionen. Men efter att ha blivit hotade med halshuggning valde de att stanna kvar, vilket är högst förståeligt. Deras önskan att lämna hade alltså inget att göra med att de ville gå över till fiendens sida utan att de (förmodligen) ville tillbaka till sin tidigare polyteistiska religion. Detta motsäger sura 2:256 att “det ska inte finnas något tvång i religionen”. Muhammad säger i hadithen Sahih al-Bukhari att “om någon (en muslim) avfärdar från sin religion, döda honom”.³ Att dödsstraff för avfall från islam fortfarande gäller ses i flera muslimska länder. För att ta ett exempel:

En kvinna i centrala Uganda som tog emot Kristus vid en gudstjänst den 29 maj dödades senare samma dag när hennes far knivhögg henne i ögonen för att hon lämnat islam.⁴

För att summera det hela: det är ingen tvekan om att sura 2:256 och sura 4:89 motsäger varandra. Om man som muslim inte får lämna islam, då är det tvång i religionen. Den som säger något annat ljuger.

---

1. Spencer, Robert. The Critical Qur’an: Explained from Key Islamic Commentaries and Contemporary Historical Research, 2021. ↩︎
2. Sirat Ibn Hisham. Biography of the Prophet, s. 295. ↩︎
3. Sahih al-Bukhari. Volume 4, Book 52, Number 260. ↩︎
4. https://morningstarnews.org/2022/06/muslim-father-kills-daughter-on-day-she-converts/ ↩︎

Låt oss se på ännu ett fel i Koranen. Gabriel (Jibril) omnämns som Guds Ande.

Hon (Maria) skyddade sig från dem, och Vi sände till henne Vår Ande, och Han uppenbarade sig för henne som en obefläckad människa. (19:17)

I den muslimska kommentaren (tafsir) al-Jalalayn står det “Vi sände till henne Vår Ande, Gabriel”. Men alla som har läst Bibeln vet att Gabriel var en ängel och inte Guds Ande.

I den sjätte månaden blev ängeln Gabriel sänd av Gud till en jungfru i staden Nasaret i Galileen. Hon var trolovad med en man om hette Josef och som var av Davids släkt, och jungfruns namn var Maria. (Lukas 1:26-27)

Att Gabriel benämns ängel är inte ett kristet påhitt utan ses även i äldre judisk litteratur.

Dessa är namnen på de heliga änglarna som vakar. Uriel … Rafael … Raguel … Mikael … Saraqael … Gabriel … Remiel. (1 Henok 20:1-8)

Sammanfattningsvis: det råder ingen tvekan om att Muhammed var okunnig om vem Gabriel (Jibril) är. Muslimer, varför följer ni den okunnige Muhammad när ni har sanningen uppenbarad i Bibeln?

Ni är det bästa samfundet (islam) som någonsin uppstått för mänskligheten: ni förespråkar det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt och tror på Allah.

Versen säger att islam “förespråkar det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt”. Men stämmer det med Koranen? Nej, det motsäger Koranen. I sura 4 nämns vilka sexuella relationer som är förbjudna.

Förbjudet för er är era mödrar, era döttrar, era systrar, era fastrar på fars sida, era fastrar på mors sida, era broders döttrar, era systers döttrar … Och alla gifta kvinnor, utom de som ni rättmätigt äger. Detta är Allahs påbud. (4:23-24)

Vilka är “de som ni rättmätigt äger”? Det är icke-muslimska kvinnor som blivit tillfångatagna och som muslimska män har rätt att våldta. Tafhim al-Quran säger följande:

Även om lagen har fastställt det maximala antalet hustrur till fyra, har den inte satt någon gräns för antalet slavinnor. Lagen anger ingen gräns för att uppmuntra människor att samla enorma mängder av slavinnor och därigenom förvandla sina hem för sexuell njutning.

Därför, på vilket sätt förespråkar islam “det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt”? Är det moraliskt försvarbart att våldta slavinnor. Nej, bara det omoraliska svinet Muhammad tillät sådant. I samma sura står det hur en muslimsk man bör behandla sin hustru om han fruktar olydnad från hennes sida.

De kvinnor från vilka ni fruktar olydnad, råd dem (till en början) och (sedan) lämna dem i deras sängar, och (slutligen) slå dem. Men om de lyder er, sök ingen väg mot dem. (4:34)

Observera att mannen kan slå sin hustru om han fruktar olydnad, och inte att hon faktiskt har varit olydig. Är detta att förespråka “det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt”? Nej, och det betyder att sura 3:110 motsäger Koranen. På den här punkten är Bibeln mycket mer moralisk: “Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem” (Kolosserbrevet 3:19).