Sura 2:256 säger att “det ska inte finnas något tvång i religionen”. Men i sura 9:29 ser vi det motsatta.
Kämpa mot dem som inte tror på Allah, inte heller på den Yttersta dagen, inte heller förbjuder vad Allah och Hans Sändebud har förbjudit, inte heller följer sanningens religion – bland dem som tog emot Skriften – tills de betalar den skatt som ska betalas, villigt eller ovilligt.
Handlar denna vers om självförsvar? Nej, tafsir Ibn Kathir säger att “denna ärade vers uppenbarades med order att kämpa mot Bokens folk, efter att hedningarna besegrats”. Bokens folk var judar och kristna, som inte utgjorde något hot mot Muhammad. Ungefär vid samma tidpunkt som sura 9 uppenbarades för Muhammad, sade Abu Bakr (Muhammads rådgivare och svärfar) följande:
Han svarade: “Du (Sarjis) bad mig om det bästa rådet jag kunde ge dig, och jag ska berätta det för dig. Gud sände Muhammad med denna religion och han kämpade för den tills människorna accepterade den frivilligt eller med våld.”1
Som sagt, dessa ord uttalades vid ungefär samma tidpunkt som sura 9 uppenbarades. Eftersom människorna, enligt Abu Bakr, fick acceptera islam “frivilligt eller med våld”, då är det ingen tvekan om att sura 9:29 också handlar om samma sak. Annars motsäger Muhammad sig själv. Och detta är i linje med hans kallelse från Allah, omnämnt i den mest trovärdiga hadithen Sahih al-Bukhari:
Berättat av Ibn ’Umar: Allahs apostel sade: “Jag har beordrats (av Allah) att strida mot folken tills de vittnar om att ingen har rätt att tillbes utom Allah och att Muhammad är Allahs apostel.”2
Muslimer kan inte uppfylla detta uppdrag utan att tvinga sin religion på andra. De som säger att islam är en fredens religion är antingen okunniga eller lögnare. Ja, detta är en av flera motsägelser i Koranen.