Author: Truthseeker

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157). En av de vanligaste texterna muslimer använder för att hitta honom är 5 Mosebok 18:18:

“JHWH sade då till mig (Mose): ‘De har rätt i vad de säger. Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom.’” (18:17-19)

Nedan presenterar jag fem skäl till varför denna profet inte handlar om Muhammad:

1) Texten säger inte att denna profet ska vara Guds sista profet. Den säger bara att han ska vara en profet lik Mose. Inget mer! Gud had kunnat uppväcka tusentals profeter efter att han hade uppfyllt detta löfte. Så när muslimer använder denna text som bevis för Muhammad som Guds sista profet, då läser man in mer i den än vad den säger.

2) Var det Jesus eller Muhammad som var en profet lik Mose? Några vanliga muslimska argument till förmån för Muhammad är:

– Moses och Muhammad hade en jordisk far och mor. Jesus hade bara en mor.

– Moses och Muhammad gifte sig och fick barn. Det gjorde inte Jesus.

Men är dessa argument giltiga? Hur många män från Mose tid (ca 1400 f.Kr.) till Muhammads tid (ca 600 e.Kr.) hade en far och en mor? Hur många gifte sig och fick barn? MILJONER!!! Med andra ord kunde miljontals män under denna 2000-åriga tidsperiod ha uppfyllt kriterierna för att bli en profet lik Mose. Så dessa kan inte vara tecknen på att vara den utlovade profeten. Det är omöjligt! Så vilka är då tecknen? Vi hittar svaret i sista kapitlet i 5 Mosebok:

“I Israel uppstod ingen mer profet lik Mose, som JHWH kände ansikte mot ansikte – inte om man tänker på alla de tecken och under som JHWH sände honom att göra i Egyptens land för Farao och alla hans tjänare och hela hans land, och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.” (34:10-12)

Här finner vi två kriterier för att vara en profet lik Mose:

– Att känna JHWH ansikte mot ansikte.

– Att göra tecken och under som Mose gjorde.

Jesus uppfyllde dessa kriterier, medan Muhammad inte gjorde det. Han kände inte JHWH överhuvudtaget, och han kände honom definitivt inte ansikte mot ansikte. Och han gjorde inga tecken och under, en sanning som bekräftas av Koranen (13:7; 20:133; 29:50).

3) Muslimer hävdar att uttrycket ”bland sina bröder” hänvisar till Ismael och inte Isak. Men det är faktiskt tvärtom. Detta uttryck förekommer fem gånger i Gamla testamentet och används enbart för Israels tolv stammar. Första gången är i 5 Mosebok 17:15:

“Så ska du sätta till kung över dig den som JHWH din Gud utväljer. En av dina bröder ska du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder.”

Israels barn blev befallda att välja en kung ”bland era bröder”. Om detta syftar på Ismaels ättlingar, varför valde då Gud bara kungar bland det judiska folket? Anledningen är att ”bland era bröder” syftar på det judiska folket själva och inte på Ismael eller någon annan nation.

4) Texten säger att den utlovade profeten ska ”tala i mitt namn” (5 Mosebok 18:19). Men vilket namn handlar det om? Det är namnet JHWH. Men Muhammad talade aldrig i det namnet. Han talade alltid i Allahs namn, den primära guden i Quraysh-stammen som han och hans far Abdullah (”Allahs slav”) tillhörde. Men den guden hade ingenting att göra med Bibelns Gud.

5) Muslimer är för sent ute med att peka på Muhammad som den utlovade profeten. Omkring 600 år före islams födelse sade Petrus, Jesu lärjunge, till folket i Jerusalem att Jesus var den utlovade profeten:

“Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.” (Acts 3:22)

Om Petrus sade att Jesus var profeten lik Mose, hur kan då Muhammed vara det? Hade Petrus fel, han som hade blivit personligt undervisad av Jesus under tre och ett halvt års tid? Nej, han visste mycket väl att Jesus och inte Muhammad var den sedan länge utlovade profeten.

Ytterligare ett av Muhammads många fel i Koranen hittar vi i sura 7:133-134. Här nämns de plågor som Gud sände över Egypten på Mose tid:

”Vi lät översvämningen, gräshopporna, lössen, grodorna och blodet drabba dem – alla tydliga tecken – men de var för arroganta. De var ett syndigt folk. Närhelst en plåga drabbade dem sade de: ’O Mose, be till din Herre för oss, enligt det förbund Han slöt med dig. Om du lyfter plågan från oss, kommer vi att tro på dig och låta Israels barn gå med dig.’”

Fem plågor nämns: översvämning, gräshoppor, löss, grodor och blod. I sura 17:101 står det ”Vi gav Moses nio tydliga tecken – fråga Israels barn”. Men det är ändå inte tillräckligt. Sanningen är att Gud sände tio (inte nio) plågor över Egypten, och de är följande:

1. Vatten blev till blod
2. Grodor
3. Löss eller knott
4. Vilda djur
5. Boskapspest
6. Bölder
7. Hagel
8. Gräshoppor
9. Mörker
10. Förstfödda söner dog

Koranen har rätt som nämner gräshoppor, löss, grodor och blod. Men varifrån fick Muhammad idén om en översvämning? Det fanns ingen översvämning som drabbade Egypten på Mose tid (se listan). Kanske syftade han på Sävhavet som senare dränkte egyptierna. Men det straffet fanns inte bland de tio plågorna. Det råder ingen tvekan om att Muhammad var okunnig om de tio plågorna och därför gjorde fel i Koranen.

Enligt Koranen, hur gammal var Mose när Farao beordrade att Israels gossebarn skulle dödas? Det beror på vilken sura man läser. Enligt sura 20:39 var han ett barn när det skedde:

”Lägg honom (Mose) i kistan; kasta honom sedan i floden. Floden kommer att skölja honom till stranden, där en fiende till mig och en fiende till honom kommer att plocka upp honom.”

Detta stämmer med den bibliska versionen av vad som hände. Men när sura 40 uppenbarades verkar det som att Allah (eller mer troligt Muhammad) hade en minneslucka eftersom Mose där är vuxen:

”När han (Mose) kom till dem med sanningen från Oss, sa de: ‘Döda sönerna till dem som har trott med honom, och skona deras döttrar.’” (40:25)

Ett muslimskt motargument är att Farao befallde barnamord vid två olika tillfällen, det första när Mose var ett barn och sedan det andra när han var vuxen. Men alla som har studerat Bibeln vet att det bara skedde ett barnamord och det var när Mose var ett barn. Så det är ingen tvekan om att detta är en motsägelse i Koranen.

Koranen börjar med att ge Allah attributet ‘den Mest Barmhärtige’, vilket också är ett av Allahs 99 namn:

”I Allahs namn, den Nådige, den Barmhärtige. Prisad vare Allah, världarnas Herre. Den Nådigaste, den Mest Barmhärtige. Herre över Domens dag.” (1:1-4)

Det betyder att han är mer barmhärtig än någon människa någonsin har varit, vilket framgår av sura 12:64: ”Han är den barmhärtigaste av de barmhärtiga.” Men här kommer motsägelsen. Vad händer med dem som hamnar i helvetet?

”De som förkastar Våra uppenbarelser – dem skall Vi bränna i Eld. Varje gång deras skinn förbränns, ersätter Vi dem med andra skinn, så att de skall uppleva lidandet.” (4:56)

Enligt Koranen är Allah fullt aktiv i helvetet. Inte bara bränner han syndarna i eld, utan varje gång deras skinn har förbränts, ersätter han dem med andra skinn, så att de får uppleva lidandet för evigt. Ärligt talat, är denna typ av tortyr ett verk av en ytterst barmhärtig gud, eller är det ett verk av en psykopat? Jag menar, om Allah är mer barmhärtig än någon människa som någonsin existerat, skulle det inte vara mer barmhärtigt att utplåna syndarna istället för att tortera dem i miljarders och åter miljarders år? Om vi ska vara ärliga är det bara en psykopat som är kapabel att göra det sura 4:56 talar om. Så är Allah ‘den Mest Barmhärtige’ eller är han en psykopat? Han kan inte vara bådadera.

Utöver detta säger sura 40:20 att ”Allah dömer med rättvisa”. Men hur många människor genom historien förtjänar att bli torterade på det sätt som beskrivs i sura 4:56, i miljarders och åter miljarders år? Ingen! Därför är detta ytterligare en motsägelse i Koranen. Allah kan inte vara ‘den Mest Barmhärtige’ om han torterar människor på ett sätt de inte förtjänar.

Det står i sura 2:256 att “det ska inte finnas något tvång i religionen”. Men i sura 4:89 ser vi det motsatta:

“De (icke-troende) skulle älska att se er förneka tron, precis som de förnekar tron, så att ni blir jämlika. Så bli inte vän med någon av dem, såvida de inte emigrerar på Allahs väg. Om de vänder sig bort, grip dem och avrätta dem var ni än finner dem.”

Dödsstraffet för avfall (eng. ‘apostasy’) bekräftas av Muhammad i den mest trovärdiga hadithen Sahih al-Bukhari: “Om någon (en muslim) avfärdar sin religion, döda honom” (1). I samma hadith finner vi ett praktiskt exempel på denna befallning:

“Abu Burda berättade: Det fanns en fängslad man bredvid Abu Muisa. Mu’adh frågade: ‘Vem är denne (man)?’ Abu Muisa sa: ‘Han var jude och blev muslim och återgick sedan till judendomen.’ Sedan bad Abu Muisa Mu’adh att sätta sig ner, men Mu’adh sa: ‘Jag kommer inte att sätta mig ner förrän han har blivit dödad. Detta är Allahs och Hans Budbärares dom (för sådana fall) och han upprepade den tre gånger.’ Sedan beordrade Abu Musa att mannen skulle dödas, och han blev dödad.” (2)

Att samma tvång i religionen fortfarande praktiseras är ingen hemlighet. Om och om igen kommer rapporter om människor som dödas för att de lämnar islam och konverterar till kristendomen:

“En kvinna i centrala Uganda som tog emot Kristus vid en gudstjänst den 29 maj dödades senare samma dag när hennes far knivhögg henne i ögonen för att hon lämnat islam.” (3)

Sammanfattningsvis: att avrätta en person för att han/hon lämnar islam motsäger att “det ska inte finnas något tvång i religionen” (2:256). Så detta är en tveklös motsägelse i Koranen. Vad gäller principen ‘upphävande’ se under Sura 2:256 (1).

---

(1) Sahih al-Bukhari. Volume 4, Book 52, Number 260.

(2) Sahih al-Bukhari. Volume 9, Book 84, Number 58.

(3) https://morningstarnews.org/2022/06/muslim-father-kills-daughter-on-day-she-converts/

Sura 2:256 säger att “det ska inte finnas något tvång i religionen”. Men i sura 9:29 ser vi det motsatta:

“Kämpa mot dem som inte tror på Allah, inte heller på den Yttersta dagen, inte heller förbjuder vad Allah och Hans Sändebud har förbjudit, inte heller följer sanningens religion – bland dem som tog emot Skriften – tills de betalar den skatt som ska betalas, villigt eller ovilligt.”

Handlar denna vers om självförsvar? Nej, tafsir Ibn Kathir säger att “denna ärade vers uppenbarades med order att kämpa mot Bokens folk, efter att hedningarna besegrats”. Bokens folk var judar och kristna, som inte utgjorde något hot mot Muhammad. Ungefär vid samma tidpunkt som sura 9 uppenbarades för Muhammad, sade Abu Bakr (Muhammads rådgivare och svärfar) följande:

“Han svarade: ‘Du (Sarjis) bad mig om det bästa rådet jag kunde ge dig, och jag ska berätta det för dig. Gud sände Muhammad med denna religion och han kämpade för den tills människorna accepterade den frivilligt eller med våld.'” (1)

Som sagt, dessa ord uttalades vid ungefär samma tidpunkt som sura 9 uppenbarades. Eftersom människorna, enligt Abu Bakr, fick acceptera islam “frivilligt eller med våld”, då är det ingen tvekan om att sura 9:29 också handlar om samma sak. Annars motsäger Muhammad sig själv. Och detta är i linje med hans kallelse från Allah, omnämnt i den mest trovärdiga hadithen Sahih al-Bukhari:

”Berättat av Ibn ’Umar: Allahs apostel sade: ’Jag har beordrats (av Allah) att strida mot folken tills de vittnar om att ingen har rätt att tillbes utom Allah och att Muhammad är Allahs apostel.’” (2)

Muslimer kan inte uppfylla detta uppdrag utan att tvinga sin religion på andra. Så de som säger att islam är en fredens religion är antingen okunniga eller lögnare. Ja, detta är en av flera motsägelser i Koranen. Men hur löser man denna motsägelse inom (radikal) islam? Man tillämpar något som kallas ‘upphävande’, vilket innebär att Allah har ersatt en vers med en annan:

“Vi ogiltigförklarar aldrig en vers, och vi låter den inte glömmas bort, såvida vi inte frambringar en som är bättre än den, eller som liknar den. Vet du inte att Allah är kapabel till allt?” (2:106)

Islamforskaren Robert Spencer säger följande i sin kommentar “The Critical Quran”:

“Läran om upphävande är grunden för den utbredda islamiska förståelsen att Koranens våldsamma verser har företräde framför de mer fredliga verser som uppenbarats tidigare, eftersom de kommer senare under Muhammeds livstid.” (3)

Med hjälp av principen ‘upphävande’ kan alltså muslimer komma undan med motsägelser i Koranen. Men likväl försvinner inte det grundläggande problemet. Om Allah hade för avsikt att upphäva vissa verser i Koranen, varför tog han inte bort dem innan Koranen blev färdigställd? Nej, det är uppenbart att sura 2:106 är Muhammads sätt att ta itu med motsägelser mellan hans så kallade uppenbarelser.

---

(1) Ibn Ishaq (d. 768). The Life of Muhammad, s. 668-669.

(2) Sahih al-Bukhari. Volume 1, Book 2, Number 24.

(3) Spencer, Robert. The Critical Qur’an (sura 2:106).

Koranen påstår sig vara en bekräftelse av det som står i Bibeln:

”Han uppenbarade till er Boken (Koranen) med Sanningen, som bekräftar det som kom före den.” (3:3)

Men stämmer detta? Nej, inte alls! Till exempel, låt oss jämföra de båda böckerna vad gäller stöld. Vad är straffet för stöld i Koranen?: ”Vad gäller tjuvarna, både män och kvinnor, hugg av deras händer” (5:38). Och enligt Muhammad räcker det att tjuven stjäl ett ägg för att ena handen ska huggas av:

“Berättat av Abu Huraira: Allahs apostel sade: ’Allah förbannar tjuven som stjäl ett ägg (eller en hjälm) för vilket hans hand ska huggas av, eller stjäl ett rep för vilket hans hand ska huggas av.’” (1)

Om någon stjäl så lite som ett ägg ska alltså personens ena hand huggas av. Detta straff går under Sharia, den lag många muslimer vill införa i västvärlden. Vad är straffet för stöld i Mose Torah?

“Om någon stjäl en oxe eller ett får och slaktar eller säljer djuret, ska han ge fem oxar som ersättning för oxen och fyra får som ersättning för fåret.” (2 Mosebok 22:1)

Ingenstans i Bibeln står det att en tjuv ska få sin ena hand avhuggen. Så på vilket sätt “bekräftar Koranen det som kom före den”? Det gör den inte. Och det betyder att sura 3:3 är en lögn. Ja, det är en av många lögner i Koranen.

---

(1) Sahih al-Bukhari. Volume 8, Book 81, Hadith 791.

Låt oss se på en annan lögn i Koranen, närmare bestämt i sura 2:190:

”Strid för Allahs sak de som strider mot er, men begå inte aggression; Allah älskar inte de som angriper.”

I Koranen har Allah sagt till sina tjänare att inte begå aggression, förutom när det gäller självförsvar. Men när vi studerar Muhammad och de kalifer som efterträdde honom (Rashidun-kalifatet) finner vi att de gjorde det rakt motsatta:

”Under de sista åren av sitt liv … ledde Muhammad en aktiv kampanj mot huvudstyrkan i norr, det bysantinska riket … Han (Abu Bakr) skickade general Khalid ibn al-Walid för att invadera det sasanidiska riket år 633. Han skickade därefter också fyra arméer för att invadera den romerska provinsen Syrien … Den nya kalifen (Umar) fortsatte erövringskriget som hans föregångare inlett, och trängde sig längre in i det sasanidiska riket, norrut in i bysantinskt territorium, och gick in i Egypten … Uthman fortsatte erövringskrigen som Umar inlett. Rashidun-armén erövrade Nordafrika från bysantinerna och plundrade till och med Spanien, där de erövrade kustområdena på den Iberiska halvön, såväl som öarna Rhodos och Cypern … (Ali) var (enligt många) den skickligaste krigaren i Muhammads armé.” (1, 2)

Texten visar att Allah i själva verket älskar muslimer som angriper samt inspirerar dem att begå aggression. Det är samma slags aggression som vi ser över stora delar av världen idag. Och det gör trovärdigheten till sura 2:190 lika med noll.

(Rashidun-kalifatet varade 632-661 e.Kr. och styrdes av de fyra första kaliferna Abu Bakr, Umar, Uthman och Ali som efterträdde varandra).

---

(1) https://en.wikipedia.org/wiki/Military_career_of_Muhammad

(2) https://en.wikipedia.org/wiki/Rashidun_Caliphate

Låt oss se på ytterligare ett anakronistiskt fel i Koranen:

”Han (Allah) sade: ’Vi har prövat ditt folk i din frånvaro, och samariern har vilselett dem.’ Så återvände Mose till sitt folk, arg och besviken. Han sade: ’O mitt folk, lovade inte er Herre er ett gott löfte? Var tiden för lång för er? Eller ville ni att er Herres vrede skulle komma över er, så ni bröt ert löfte till mig?’ De sade: ’Vi bröt inte vårt löfte till er av eget val, utan vi tvingades bära bördor av folkets smycken, och vi kastade in dem. Det var vad samariern föreslog.’” (20:85-87)

Allah sade till Mose att en samarier hade vilselett folket. Men problemet är att det inte fanns några samarier på Mose tid. Samarierna var ett folk som existerade i Israel från slutet av 700-talet f.Kr. och framåt. Men texten ovan beskriver vad som hände hundratals mil från Israel på 1400-talet f.Kr. Så detta är en tveklös anakronism. Vissa muslimer menar att ‘samariern’ ska förstås som ett namn på en viss person och inte som ett folkslag. Men egennamn i det arabiska språket, liksom i det hebreiska (båda är semitiska språk), föregås inte av bestämd artikel, vilket ‘samariern’ i texten ovan har. Så det handlar alltså inte om ett visst personnamn utan om folkslaget Samarier som uppkom flera hundra år senare. Och det gör texten högst anakronistisk.

Låt oss fortsätta med ytterligare en lögn i Koranen:

”Allah är min Herre och er Herre, så tillbe honom. Det är den raka vägen.” (19:36)

Här tillkännager Jesus att han är Allahs tjänare. Men har det någonsin hänt? Låt oss se på vem Jesus var och hur han levde sitt liv:

• Han fick det judiska (inte muslimska) namnet Yeshua (Matteus 1:21).
• Han kallade Gud sin FADER (Johannes 17:1).
• Han kallade sig själv Guds Son (Matteus 27:43; Johannes 17:1).
• Han uttalade den judiska (inte muslimska) trosbekännelsen ‘Shema’ (Markus 12:29).
• Han firade Shabbat (Lukas 4:16).
• Han bad till Gud stående (Markus 11:25).
• Han drack vin med alkohol (Matteus 26:27).
• Han förvandlade 600 liter vatten till 600 liter vin (Joh 2:1-11).
• Han sjöng sånger till Gud (Matteus 26:30).
• Han förutsade sin egen död och uppståndelse (Matteus 16:21).

Utifrån dessa exempel, på vilket sätt var Jesus muslim? Nej, han har aldrig varit muslim, och kommer aldrig att bli det. Jesus var jude, är jude och ska komma tillbaka som jude. Ingen människa kan ändra på det:

“Se, Lejonet (Jesus) av Juda stam, Davids rotskott, har segrat. Han kan öppna bokrullen och dess sju sigill.” (Uppenbarelseboken 5:5)

Ett vanligt muslimskt motargument är att alla som tillber den ende Guden är muslimer. Men det argumentet är långt ifrån genomtänkt. Om tillbedjan av den ende Guden gör människor till muslimer, då måste alla troende judar också vara muslimer? De tillber trots allt samma Gud som Jesus och de bibliska profeterna gjorde. Om de var muslimer, då måste också alla troende judar vara muslimer. Men ingen muslim vill hålla med om det. Så nej, det är ingen tvekan om att sura 19:36 är en lögn. Ja, det är en av många lögner i Koranen.