Author: Truthseeker

Låt oss ta en titt på en annan lögn i Koranen, närmare bestämt sura 4:57:

”De som tror och gör rättfärdiga gärningar, dem skall Vi släppa in i trädgårdar genom vilka floder flyter, där de skall bo för evigt. Där skall de få renade hustrur.”

Muslimska män som kommer till paradiset ska belönas med många vackra jungfrur. Även om Koranen inte nämner hur många varje man ska få, vet vi från Sunan Ibn Majah att ”Allahs sändebud sade: ‘Det finns ingen som Allah kommer att släppa in i paradiset som inte Allah kommer att gifta honom med sjuttiotvå hustrur’” (1). Men på vilket sätt är detta en lögn? Tänk efter: cirka 40 olika författare (Moses, Samuel, David, Jesaja, etc.) har skrivit gudomligt inspirerade böcker och brev som senare sammanställdes till Bibeln. Men ingen av dem har nämnt om 72 jungfrur som väntar varje man som kommer till paradiset. Varför? Har inte judiska och kristna män samma sexuella längtan som muslimska män har? Varför skulle Gud uppenbara en sådan välsignelse för muslimer på 600-talet e.Kr., men utan att säga ett ord till miljontals rättfärdiga judar och kristna före den tiden? Vem som helst med ett sunt förnuft förstår att Muhammads löfte om 72 jungfrur i paradiset inte är något annat än lögn. Men varför denna lögn? Svaret är mycket enkelt: det gjorde hans krigare orädda för att dö på slagfältet. Det var värt att bli dödad för belöningen att ha evig sex med 72 jungfrur. Det står i Sahih al-Bukhari:

”Berättat av Anas bin Malik: Berättat av Al-Mughira bin Shu’ba: Vår profet berättade för oss om vår Herres budskap att ‘Vem som helst bland oss ​​som dödas ska komma till paradiset.’” (2)

Det är på grund av Muhammads löfte om 72 jungfrur i paradiset som gör att självmordsbombare är beredda att spränga sig själva och andra. Ja, de är beredda att döda sig själva och mängder med oskyldiga människor för att de tror på en lögn.

---

(1) Sunan Ibn Majah. Volume 5, Book 37, Hadith 4337.

(2) Sahih al-Bukhari. Volume 4, Book 52, Number 72.

I sura 3:110 hittar vi ytterligare en lögn i Koranen. Muhammad påstår att islam är den bästa religionen som uppstått för mänskligheten:

”Ni är det bästa samfundet (islam) som någonsin uppstått för mänskligheten: ni förespråkar det moraliska och förbjuder det omoraliska och tror på Allah.”

Är det sant att islam förespråkar det moraliska och förbjuder det omoraliska? I den mest trovärdiga hadithen Sahih al-Bukhari ges en ytterligare förklaring till sura 3:110: 

”Berättat av Abu Huraira: Versen:—’Ni (sanna muslimer) är det bästa folk som någonsin uppstått för mänskligheten.’ Betyder; det bästa folket för folken, när ni för dem med kedjor om deras halsar tills de omfamnar islam.” (1)

Att vara det bästa moraliska folket innebär att man ska tvinga icke-muslimer, med kedjor om deras halsar, att acceptera islam. Hmmm! Och om Allah har gjort muslimer till det bästa moraliska folket, varför säger han då det motsatta i Koranen?

”Er Herre (Allah) inspirerade änglarna: ’Jag är med er, så stöd dem som tror (muslimerna). Jag ska kasta skräck i deras hjärtan som inte tror. Så hugg ovanför halsarna och hugg av alla deras fingertoppar.’” (8:12)

Varför vill Allah kasta skräck hos icke-muslimer om han har gjort islam till den mest moraliska religionen? Att hugga av halsen och fingertopparna på människor, är det moraliskt korrekt? Nej, absolut inte! I själva verket utgör sura 3:110 och sura 8:38 en motsägelse i Koranen. Det är två verser som inte går att förena. Och hur är det med äktenskap inom islam? 

”Berättat av Umar ibn al-Khattab: Profeten (Muhammad) sade: En man ska inte bli tillfrågad varför han slog sin hustru.” (2)

En muslimsk man har rätt att slå sin hustru utan att ge någon skälig anledning till det. Är det moraliskt försvarbart? Nej, där visar Bibeln på mycket bättre moral: “Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem” (Kolosserbrevet 3:19). Sammanfattningsvis kan sägas att islam inte är “det bästa samfundet som någonsin uppstått för mänskligheten”, vilket innebär att sura 3:110 är en lögn.

---

(1) Sahih al-Bukhari. Volume 6, Book 60, Number 80.

(2) Sunan Abi Dawud. Book 11, Hadith 2142.

Även om Muhammad gav gåvor till fattiga, vilket han ska ha en eloge för, var han likväl en tjuv. En anledning till att folket i Mecka blev förargade på Muhammad var för att han plundrade deras karavaner. Det står följande i Ibn Ishaqs biografi Muhammads liv:

”Aposteln hörde att Abu Sufyan b. Harb kom från Syrien med en stor karavan av folk från Quraysh, med sina pengar och varor … Han kallade till sig muslimerna och sa: ’Detta är qurayshfolkets karavan som innehåller deras egendom. Gå ut och attackera den, kanske Gud ger den som byte.’ Folket svarade på hans kallelse, vissa ivrigt, andra motvilligt eftersom de inte hade trott att aposteln skulle gå ut i krig.” (1)

Lägg märke till att vissa bland folket svarade motvilligt på hans kallelse “eftersom de inte hade trott att aposteln skulle gå ut i krig”. Muhammad var alltså ingen fredens människa utan en aggressor (jmf sura 2:190). Ett annat exempel på att Muhammad var en tjuv hittar vi i samma biografi:

“Kinana b. al-Rabi, som hade vårdnaden om B. al-Nadirs skatt, fördes till aposteln som frågade honom om den. Han förnekade att han visste var den fanns … Aposteln gav order till al-Zubayr b. al-’Awwam: ’Tortera honom tills ni får ut det han har’, så han tände en eld med flinta och stål på hans bröst tills han var nästan död. Sedan överlämnade aposteln honom till Muhammad b. Maslama som högg av honom huvudet som hämnd för sin bror Mahmud.” (2)

Muhammad torterade Kinana, ledare för byn Khaybar, nästan till döds för att få tag på skatten. Det är uppenbart att Muhammads värdesatte pengar mer än liv. Det är svårt att förstå sig på muslimer som menar att Muhammad var det bästa moraliska exemplet att följa för alla människor. I själva verket var han en krigsherre upptagen med makt, pengar och sex.

---

(1) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 289.

(2) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 515.

Koranen innehåller mängder med lögner. Om dessa lögner ska tillskrivas Allah och/eller Muhammad är upp till var och en att avgöra. Här presenteras några av dem:

• Koranen är ingen bekräftelse av det som står i Bibeln (se Sura 3:3).
• Islam är inte den bästa religionen som uppstått för mänskligheten (se Sura 3:110).
• Det har aldrig funnits ett Injeel (evangelium) (se Sura 5:46).
• Det finns ingen förutsägelse i Bibeln att Muhammad är Guds sista profet (se Sura 7:157).
• Allah har inte lyckats bevara Koranen (se Sura 15:9).
• Muhammad har aldrig varit i Jerusalem (se Sura 17:1).
• Abraham har aldrig förkunnat en pilgrimsfärd till Mecka (se Sura 22:26-27).
• Allah har inte föreskrivit samma religion som han gav profeterna i Bibeln (se Sura 42:13).
• Jesus har aldrig sagt “Allah är min Herre” (se Sura 3:51 och Sura 19:36).
• Jesus har aldrig förutsagt en budbärare som heter Ahmad (se Sura 61:6).

Kung David var profet och profeterade (omedvetet) om Muhammads framtid:

“Du förgör dem som ljuger, JHWH avskyr den som är blodtörstig och falsk.” (Psalm 5:7)

Ja, framtiden för den falske Muhammad ser väldigt mörk ut. 

Det är inte alla som känner till att Muhammad gifte sig med Aisha när hon var 6 år gammal. Och när hon var 9 år konsumerade han äktenskapet med henne. Det står följande i hadithen Sahih Muslim:

”’A’isha (må Allah vara nöjd med henne) berättade: Allahs apostel gifte sig med mig när jag var sex år gammal, och jag kom till hans hus när jag var nio år gammal.” (1)

I samma hadith står det att Aisha hade med sig sina dockor när hon kom till Muhammads hus. Det betyder att hon inte var redo för varken äktenskap eller att ha sex med den 54-årige Muhammad. Och i praktiken våldtog han henne. Ingen 9-årig flicka som leker med docker är intresserad av sex. Men det var inget som den omoraliske Muhammad brydde sig om. En tid efter att han hade konsumerat äktenskapet med Aisha, fick han syn på ett spädbarn som han senare ville gifta sig med:

”I Yunus I:s riwaya står det att aposteln såg henne (Ummu’l-Fadl) när hon var ett spädbarn kröp framför honom och sade: ‘Om hon växer upp och jag fortfarande lever ska jag gifta mig med henne.’ Men han dog innan hon blev vuxen.” (2)

Muhammad var minst 55 år vid detta tillfälle. Och med tanke på att människor inte blev särskilt gamla vid den tiden, är det mest troligt att Muhammads plan var att gifta sig med henne när hon fortfarande var ett barn. Detta är helt i enlighet med Koranen som beviljar äktenskap med barn. Sura 65 börjar med att behandla skilsmässa:

“O Profet! Om någon av er skiljer sig från kvinnor, skilj er från dem under deras renhetstid och beräkna deras tid. Och var fromma inför Allah, er Herre … Vad gäller de av era kvinnor som har nått klimakteriet, om ni tvivlar, ska deras renhetstid vara tre månader – och även för dem som ännu inte har menstruerat.” (65:1-4)

Att skilja sig från “dem som ännu inte har menstruerat” avser små flickor som blir bortgifta innan det är tal om skilsmässa. De blir alltså bortgifta långt innan de har nått puberteten. Men vad motiverade Muhammad att gifta sig med barn? Vid ett tillfälle samtalade han med en annan muslim:

“Jabir b. ‘Abdullah rapporterade: Jag gifte mig med en kvinna som tidigare hade varit gift. Allahs budbärare sade till mig: Jabir, har du gift dig? Jag sade: Ja. Han sade (återigen): En jungfru eller en som tidigare varit gift? Jag sade: Allahs budbärare, med en som tidigare varit gift, varpå han sade: Varför gifte du dig inte med en ung flicka så att du kunde leka med henne och hon kunde leka med dig, eller du kunde roa dig med henne och hon kunde roa dig?” (3)

Muhammad tyckte att ‘Abdullah skulle ha gift sig med ett barn så att “du kunde leka med henne och hon kunde leka med dig”. Det verkar inte som att det var äkta kärlek som drev Muhammad att gifta sig med Aisha.

---

(1) Sahih Muslim. Book 8, Hadith 3310, 3311.

(2) Ibn Ishaq. Life of Muhammad, s. 311.

(3) Sahih Muslim. Book 8, Hadith 3460.

Muslimer vill gärna göra gällande att Muhammad är det bästa moraliska exemplet att följa. Men stämmer det med den historiske Muhammad? Enligt muslimsk tradition hade han fyra slavinnor:

“Det berättades från Anas att Allahs sändebud hade en kvinnlig slav med vilken han hade sexuellt umgänge, men Aishah och Hafsah lämnade honom inte ifred förrän han sade att hon var förbjuden för honom. Då uppenbarade Allah, den Mäktige och Sublime: ‘O Profet! Varför förbjuder du (för dig själv) det som Allah har tillåtit dig?’” (1)

Muhammad blev tagen på bar gärning av Aisha och Hafsa, två av hans många hustrur. Och vad gör han för att fly undan problemet? Han hittar på en uppenbarelse från Allah: “O Profet! Varför förbjuder du det som Allah har tillåtit dig.” Han hade ca tio hustrur vid tiden för denna våldtäkt. Behövde verkligen Allah välsigna honom ytterligare genom att låta honom våldta sina slavinnor? Alla med ett sunt förnuft förstår att Muhammads ord är inget annat än en dålig undanflykt. Ett annat exempel på våldtäkt hittar vi i den respekterade kommentaren (tafsir) al-Jalalayn:

“Förbjudet för er är gifta kvinnor, de som har makar, att ni gifter er med dem innan de har lämnat sina makar, vare sig de är muslimska fria kvinnor eller inte; förutom vad era högra händer äger, av tillfångatagna [slav]flickor, som ni får ha sexuellt umgänge med, även om de skulle ha makar bland fiendens läger, men först efter att de har befriats från möjligheten till graviditet [efter avslutad en menstruationscykel].” (2)

Muhammad gav sina män tillåtelse att våldta kvinnor, även om de var gifta och deras män befann sig i deras (fiendens) läger. Det är därför inte förvånande att muslimer som kommer till Europa våldtar kvinnor. De följer Muhammads eget exempel och det han har godkänt. Att bli tillfångatagen och (i värsta fall) få se sin hustru bli våldtagen måste vara bland det mest fruktansvärda en man kan råka ut för. Så nej, Muhammad är absolut inte det bästa moraliska exemplet att följa, något muslimer gärna vill göra gällande. I själva verket var han ett riktigt svin. 

---

(1) Sunan an-Nasa’i. Volume 4, Book 36, Hadith 3411.

(2) https://www.altafsir.com/Books/Al_Jalalain_Eng.pdf (Sura 4:34)

När man läser om Muhammads liv är det ingen tvekan om att han var en mördare. Det står följande i Ibn Ishaqs biografi Muhammads liv:

”Aposteln sade: ’Döda vilken jude som helst som faller i er makt.’ Därefter hoppade Muhayyisa b. Mas’ud på Ibn Sunayna, en judisk köpman som de hade sociala och affärsmässiga relationer med, och dödade honom.” (1)

Det finns ingenting i sammanhanget som tyder på att denne judiske köpman hade gjort något fel mot Muhammad. Han var bara en stackars person på fel plats vid fel tidpunkt. Ett annat groteskt mord som Muhammad välsignade var dödandet av en man som var negativt inställd till islam:

“Jag (’Amr b. Umayya) gick in i en grotta där och tog min båge och pilar, och medan jag var där kom en enögd man från B. al-Dil som drev ett av sina får. När han frågade vem jag var sade jag till honom att jag var en av B. Bakr. Han sa att han också var det, och tillade från B. al-Dil-klanen. Sedan lade han sig ner bredvid mig och började sjunga med hög röst: ‘Jag kommer inte att vara muslim så länge jag lever, och inte heller lyssna till deras religion.’ Jag sa (till mig själv): ‘Du kommer snart att få veta!’ och så snart han sov och snarkade reste jag mig och dödade honom på ett mer fruktansvärt sätt än någon annan människa har dödats. Jag satte änden av min båge i hans friska öga, sedan trängde jag ner på den tills jag tvingade ut den i nacken på honom … Han (Muhammed) frågade mig om nyheter och när jag berättade för honom vad som hade hänt välsignade han mig.” (2)

Muhammad välsignade ’Amr som hade dödat mannen “på ett mer fruktansvärt sätt än någon annan människa har dödats”. Det visar att Muhammad inte var en fredens människa. Nej, han var en krigsherre upptagen med makt, pengar och sex.

---

(1) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 369.

(2) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 674-675.

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157). En vers som används ganska ofta för att hitta honom är Jesaja 42:11. Men för att rätt kunna förstå den behöver vi som alltid studera sammanhanget. Jesaja 42 börjar på följande sätt:

“Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över. Jag har sänt min Ande över honom. Han ska utbreda rätten bland hednafolken.” (42:1)

De två uttrycken ‘min tjänare’ och ‘min utvalde’ syftar först och främst på Israels barn (41:8; 44:1), men också på deras utlovade Messias (Matteus 12:18). I samma kapitel lovar Gud att Messias ska bli ett ljus för hednafolken, dvs. inte bara för Israels barn:

“Jag, JHWH, har kallat dig (Messias) i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.” (42:6-7)

Sedan kommer den vers (42:11) muslimer gärna använder för att peka på Muhammad. Inom islam ser man en tematisk koppling mellan Kedar och islam eftersom en av Ismaels söner hette Kedar (1 Mosebok 25:13):

”Sjung en ny sång till JHWH, sjung hans lov från jordens ände, ni som reser på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare. Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni Selas invånare, ropa från bergens toppar. Ge JHWH ära, förkunna hans lov i havsländerna.” (42:10-12)

Texten börjar med ”Sjung en ny sång till JHWH” från jordens ände, en uppmaning som inkluderar Kedar. Kedar ska ge ära till JHWH, Israels Gud. Låter detta som en profetia om islam och Muhammad? Nej, definitivt inte! Att sjunga till Guds ära är ‘haram’ (förbjudet) inom islam, och muslimer erkänner inte JHWH som Guds namn.

Så vad är det som händer i Jesaja 42? Enligt Guds löfte har Jesus (Messias) blivit ett ljus för hednanationerna, inklusive Kedar. Och alla som tar emot honom sjunger en ny sång till JHWH. Jesus har blivit kallad att leda folket i (bland annat) Kedar ut ur deras andliga mörker in i Guds härliga ljus. Så Jesaja 42 har ingenting att göra med Muhammad. Absolut ingenting!

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157; 61:6). En text muslimer ofta använder för att hitta honom är Johannes 14 och dess förutsägelse om Hjälparen. De menar att Hjälparen är Muhammad och inte den helige Ande:

“Jag (Jesus) ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande … Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” (14:16-17, 26)

Nedan presenterar jag fem skäl till varför Hjälparen inte kan syfta på Muhammad:

1) Jesus nämner inget om en ‘sista profet’ i Johannes 14. I själva verkat kan vem som helst vara en hjälpare, till exempel en läkare, lärare eller tränare. Så när muslimer säger att Jesus förutsade Muhammads ankomst som Guds sista profet, då läser de in mycket mer i texten än vad den säger.

2) Tidigare i samma evangelium säger Jesus att ”frälsningen kommer från judarna” (4:22), vilket betyder att frälsningen inte kommer från araberna. Så varför skulle Jesus hänvisa till den arabiske Muhammad några kapitel senare? Sanningen är att han inte gjorde det.

3) Jesus kallar Hjälparen för sanningens Ande. Men var Muhammed en ande? Nej, han var en människa liksom vi andra. Det betyder att han inte kunde ha varit den utlovade Hjälparen.

4) Genom att säga ”Hjälparen, den helige Ande” (14:26) visade Jesus att dessa två titlar är synonyma, d.v.s. Hjälparen är densamma som den helige Ande (och sanningens Ande).

5) Jesus lovade sina lärjungar att Hjälparen skulle ”påminna er om allt som jag sagt er”. Hur kunde Muhammad ha uppfyllt detta när han föddes 600 år senare och ca 120 mil från Jerusalem? Det kunde han inte!

Men när uppfylldes Jesu löfte om Hjälparen? Det uppfylldes i Jerusalem (inte Mecka) några veckor efter hans död och uppståndelse:

“När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala..” (Apostlagärningarna 2:1-4)

Jesus hade lovat sina lärjungar att Hjälparen skulle vara med dem för evigt. Och nu, från och med pingstdagen, blev detta verklighet. Muhammad kunde omöjligt ha uppfyllt detta. Johannes 14 är alltså en förutsägelse om den helige Ande och har ingenting att göra med en person som bodde i Mecka 600 år senare. Se även Sura 61:6.

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157). Den vanligaste texten muslimer använder för att hitta hans namn är Höga Visan 5:16:

“Hans mun är sötma, allt hos honom är ljuvligt [מַחֲּמַדִּים]. Sådan är min vän, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar!”

Till att börja med är Höga Visan en kärlekshistoria mellan kung Salomo och en icke namngiven kvinna i Jerusalem (inte Mecka) på 900-talet f.Kr., och har därför ingenting att göra med en person som bodde i Saudiarabien 1500 år senare.

Muslimska apologeter likt Zakir Naik hävdar att det hebreiska ordet מַחֲּמַדִּים ska uttalas ’muhammadim’. Men jag har studerat bibelhebreiska på universitetet och vet med 100% säkerhet att de har fel. Det hebreiska ordet מַחֲּמַדִּים börjar med ’ma-’ och inte ’mu-’ och kan därför inte uttalas ’MUhammadim’. Det är omöjligt! Ordet translittereras ‘mahamadim’ (ett ’m’) men uttalas ’machamadim’.

Ordet har pluraländelsen ‘-im’ vilket också visar att det inte är ett namn. Personnamn i Bibeln står inte i plural. Muslimska apologeter menar att pluraländelsen är en majestätspluralis, likt ordet ‘elohim’ med betydelsen ‘Gud/gud’. Men skillnaden är att elohim är en titel och inte ett namn. Nej, machamadim är ett substantiv och syftar på saker som är vackra, behagliga och dyrbara. Vi hittar samma ord i Jesaja 64:11:

“Vårt heliga och härliga hus, där våra fäder lovade dig, är eldens byte. Allt som är dyrbart [machamadim] för oss har lämnats åt förödelsen.”

Om machamadim är Muhammad då har han blivit lämnad åt förödelsen. Finns det någon muslim som håller med om det? Nej, knappast! Sammanfattningsvis: machamadim är ett substantiv och har ingenting att göra med en människa. Så om någon påstår att Höga Visan 5:16 handlar om Muhammad, då vet ni att personen ljuger för er. Antingen medvetet eller av okunskap.