Author: Truthseeker

Det är inte alla som känner till att Muhammad gifte sig med Aisha när hon var 6 år gammal. Och när hon var 9 år konsumerade han äktenskapet med henne. Det står följande i hadithen Sahih Muslim:

”’A’isha (må Allah vara nöjd med henne) berättade: Allahs apostel gifte sig med mig när jag var sex år gammal, och jag kom till hans hus när jag var nio år gammal.” (1)

I samma hadith står det att Aisha hade med sig sina dockor när hon kom till Muhammads hus. Det betyder att hon inte var redo för varken äktenskap eller att ha sex med den 54-årige Muhammad. Och i praktiken våldtog han henne. Ingen 9-årig flicka som leker med docker är intresserad av sex. Men det var inget som den omoraliske Muhammad brydde sig om. En tid efter att han hade konsumerat äktenskapet med Aisha, fick han syn på ett spädbarn som han senare ville gifta sig med:

”I Yunus I:s riwaya står det att aposteln såg henne (Ummu’l-Fadl) när hon var ett spädbarn kröp framför honom och sade: ‘Om hon växer upp och jag fortfarande lever ska jag gifta mig med henne.’ Men han dog innan hon blev vuxen.” (2)

Muhammad var minst 55 år vid detta tillfälle. Och med tanke på att människor inte blev särskilt gamla vid den tiden, är det mest troligt att Muhammads plan var att gifta sig med henne när hon fortfarande var ett barn. Detta är helt i enlighet med Koranen som beviljar äktenskap med barn. Sura 65 börjar med att behandla skilsmässa:

“O Profet! Om någon av er skiljer sig från kvinnor, skilj er från dem under deras renhetstid och beräkna deras tid. Och var fromma inför Allah, er Herre … Vad gäller de av era kvinnor som har nått klimakteriet, om ni tvivlar, ska deras renhetstid vara tre månader – och även för dem som ännu inte har menstruerat.” (65:1-4)

Att skilja sig från “dem som ännu inte har menstruerat” avser små flickor som blir bortgifta innan det är tal om skilsmässa. De blir alltså bortgifta långt innan de har nått puberteten. Men vad motiverade Muhammad att gifta sig med barn? Vid ett tillfälle samtalade han med en annan muslim:

“Jabir b. ‘Abdullah rapporterade: Jag gifte mig med en kvinna som tidigare hade varit gift. Allahs budbärare sade till mig: Jabir, har du gift dig? Jag sade: Ja. Han sade (återigen): En jungfru eller en som tidigare varit gift? Jag sade: Allahs budbärare, med en som tidigare varit gift, varpå han sade: Varför gifte du dig inte med en ung flicka så att du kunde leka med henne och hon kunde leka med dig, eller du kunde roa dig med henne och hon kunde roa dig?” (3)

Muhammad tyckte att ‘Abdullah skulle ha gift sig med ett barn så att “du kunde leka med henne och hon kunde leka med dig”. Det verkar inte som att det var äkta kärlek som drev Muhammad att gifta sig med Aisha.

---

(1) Sahih Muslim. Book 8, Hadith 3310, 3311.

(2) Ibn Ishaq. Life of Muhammad, s. 311.

(3) Sahih Muslim. Book 8, Hadith 3460.

Muslimer vill gärna göra gällande att Muhammad är det bästa moraliska exemplet att följa. Men stämmer det med den historiske Muhammad? Enligt muslimsk tradition hade han fyra slavinnor:

“Det berättades från Anas att Allahs sändebud hade en kvinnlig slav med vilken han hade sexuellt umgänge, men Aishah och Hafsah lämnade honom inte ifred förrän han sade att hon var förbjuden för honom. Då uppenbarade Allah, den Mäktige och Sublime: ‘O Profet! Varför förbjuder du (för dig själv) det som Allah har tillåtit dig?’” (1)

Muhammad blev tagen på bar gärning av Aisha och Hafsa, två av hans många hustrur. Och vad gör han för att fly undan problemet? Han hittar på en uppenbarelse från Allah: “O Profet! Varför förbjuder du det som Allah har tillåtit dig.” Han hade ca tio hustrur vid tiden för denna våldtäkt. Behövde verkligen Allah välsigna honom ytterligare genom att låta honom våldta sina slavinnor? Alla med ett sunt förnuft förstår att Muhammads ord är inget annat än en dålig undanflykt. Ett annat exempel på våldtäkt hittar vi i den respekterade kommentaren (tafsir) al-Jalalayn:

“Förbjudet för er är gifta kvinnor, de som har makar, att ni gifter er med dem innan de har lämnat sina makar, vare sig de är muslimska fria kvinnor eller inte; förutom vad era högra händer äger, av tillfångatagna [slav]flickor, som ni får ha sexuellt umgänge med, även om de skulle ha makar bland fiendens läger, men först efter att de har befriats från möjligheten till graviditet [efter avslutad en menstruationscykel].” (2)

Muhammad gav sina män tillåtelse att våldta kvinnor, även om de var gifta och deras män befann sig i deras (fiendens) läger. Det är därför inte förvånande att muslimer som kommer till Europa våldtar kvinnor. De följer Muhammads eget exempel och det han har godkänt. Att bli tillfångatagen och (i värsta fall) få se sin hustru bli våldtagen måste vara bland det mest fruktansvärda en man kan råka ut för. Så nej, Muhammad är absolut inte det bästa moraliska exemplet att följa, något muslimer gärna vill göra gällande. I själva verket var han ett riktigt svin. 

---

(1) Sunan an-Nasa’i. Volume 4, Book 36, Hadith 3411.

(2) https://www.altafsir.com/Books/Al_Jalalain_Eng.pdf (Sura 4:34)

När man läser om Muhammads liv är det ingen tvekan om att han var en mördare. Det står följande i Ibn Ishaqs biografi Muhammads liv:

”Aposteln sade: ’Döda vilken jude som helst som faller i er makt.’ Därefter hoppade Muhayyisa b. Mas’ud på Ibn Sunayna, en judisk köpman som de hade sociala och affärsmässiga relationer med, och dödade honom.” (1)

Det finns ingenting i sammanhanget som tyder på att denne judiske köpman hade gjort något fel mot Muhammad. Han var bara en stackars person på fel plats vid fel tidpunkt. Ett annat groteskt mord som Muhammad välsignade var dödandet av en man som var negativt inställd till islam:

“Jag (’Amr b. Umayya) gick in i en grotta där och tog min båge och pilar, och medan jag var där kom en enögd man från B. al-Dil som drev ett av sina får. När han frågade vem jag var sade jag till honom att jag var en av B. Bakr. Han sa att han också var det, och tillade från B. al-Dil-klanen. Sedan lade han sig ner bredvid mig och började sjunga med hög röst: ‘Jag kommer inte att vara muslim så länge jag lever, och inte heller lyssna till deras religion.’ Jag sa (till mig själv): ‘Du kommer snart att få veta!’ och så snart han sov och snarkade reste jag mig och dödade honom på ett mer fruktansvärt sätt än någon annan människa har dödats. Jag satte änden av min båge i hans friska öga, sedan trängde jag ner på den tills jag tvingade ut den i nacken på honom … Han (Muhammed) frågade mig om nyheter och när jag berättade för honom vad som hade hänt välsignade han mig.” (2)

Muhammad välsignade ’Amr som hade dödat mannen “på ett mer fruktansvärt sätt än någon annan människa har dödats”. Det visar att Muhammad inte var en fredens människa. Nej, han var en krigsherre upptagen med makt, pengar och sex.

---

(1) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 369.

(2) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 674-675.

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157). En vers som används ganska ofta för att hitta honom är Jesaja 42:11. Men för att rätt kunna förstå den behöver vi som alltid studera sammanhanget. Jesaja 42 börjar på följande sätt:

“Se, min tjänare som jag stöder, min utvalde som min själ glädjer sig över. Jag har sänt min Ande över honom. Han ska utbreda rätten bland hednafolken.” (42:1)

De två uttrycken ‘min tjänare’ och ‘min utvalde’ syftar först och främst på Israels barn (41:8; 44:1), men också på deras utlovade Messias (Matteus 12:18). I samma kapitel lovar Gud att Messias ska bli ett ljus för hednafolken, dvs. inte bara för Israels barn:

“Jag, JHWH, har kallat dig (Messias) i rättfärdighet. Jag ska hålla dig i handen, jag ska bevara dig och göra dig till ett förbund för folket, till ett ljus för hednafolken, för att du ska öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset, ur fångenskapen dem som sitter i mörker.” (42:6-7)

Sedan kommer den vers (42:11) muslimer gärna använder för att peka på Muhammad. Inom islam ser man en tematisk koppling mellan Kedar och islam eftersom en av Ismaels söner hette Kedar (1 Mosebok 25:13):

”Sjung en ny sång till JHWH, sjung hans lov från jordens ände, ni som reser på havet och allt som finns i det, ni havsländer med era invånare. Höj din röst, du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor. Jubla, ni Selas invånare, ropa från bergens toppar. Ge JHWH ära, förkunna hans lov i havsländerna.” (42:10-12)

Texten börjar med ”Sjung en ny sång till JHWH” från jordens ände, en uppmaning som inkluderar Kedar. Kedar ska ge ära till JHWH, Israels Gud. Låter detta som en profetia om islam och Muhammad? Nej, definitivt inte! Att sjunga till Guds ära är ‘haram’ (förbjudet) inom islam, och muslimer erkänner inte JHWH som Guds namn.

Så vad är det som händer i Jesaja 42? Enligt Guds löfte har Jesus (Messias) blivit ett ljus för hednanationerna, inklusive Kedar. Och alla som tar emot honom sjunger en ny sång till JHWH. Jesus har blivit kallad att leda folket i (bland annat) Kedar ut ur deras andliga mörker in i Guds härliga ljus. Så Jesaja 42 har ingenting att göra med Muhammad. Absolut ingenting!

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157; 61:6). En text muslimer ofta använder för att hitta honom är Johannes 14 och dess förutsägelse om Hjälparen. De menar att Hjälparen är Muhammad och inte den helige Ande:

“Jag (Jesus) ska be Fadern, och han ska ge er en annan Hjälpare som ska vara hos er för alltid: sanningens Ande … Hjälparen, den helige Ande som Fadern ska sända i mitt namn, han ska lära er allt och påminna er om allt som jag sagt er.” (14:16-17, 26)

Nedan presenterar jag fem skäl till varför Hjälparen inte kan syfta på Muhammad:

1) Jesus nämner inget om en ‘sista profet’ i Johannes 14. I själva verkat kan vem som helst vara en hjälpare, till exempel en läkare, lärare eller tränare. Så när muslimer säger att Jesus förutsade Muhammads ankomst som Guds sista profet, då läser de in mycket mer i texten än vad den säger.

2) Tidigare i samma evangelium säger Jesus att ”frälsningen kommer från judarna” (4:22), vilket betyder att frälsningen inte kommer från araberna. Så varför skulle Jesus hänvisa till den arabiske Muhammad några kapitel senare? Sanningen är att han inte gjorde det.

3) Jesus kallar Hjälparen för sanningens Ande. Men var Muhammed en ande? Nej, han var en människa liksom vi andra. Det betyder att han inte kunde ha varit den utlovade Hjälparen.

4) Genom att säga ”Hjälparen, den helige Ande” (14:26) visade Jesus att dessa två titlar är synonyma, d.v.s. Hjälparen är densamma som den helige Ande (och sanningens Ande).

5) Jesus lovade sina lärjungar att Hjälparen skulle ”påminna er om allt som jag sagt er”. Hur kunde Muhammad ha uppfyllt detta när han föddes 600 år senare och ca 120 mil från Jerusalem? Det kunde han inte!

Men när uppfylldes Jesu löfte om Hjälparen? Det uppfylldes i Jerusalem (inte Mecka) några veckor efter hans död och uppståndelse:

“När pingstdagen kom var de alla samlade. Då hördes plötsligt från himlen ett dån som när en våldsam storm drar fram, och det fyllde hela huset där de satt. Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande och började tala främmande språk, allteftersom Anden ingav dem att tala..” (Apostlagärningarna 2:1-4)

Jesus hade lovat sina lärjungar att Hjälparen skulle vara med dem för evigt. Och nu, från och med pingstdagen, blev detta verklighet. Muhammad kunde omöjligt ha uppfyllt detta. Johannes 14 är alltså en förutsägelse om den helige Ande och har ingenting att göra med en person som bodde i Mecka 600 år senare. Se även Sura 61:6.

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157). Den vanligaste texten muslimer använder för att hitta hans namn är Höga Visan 5:16:

“Hans mun är sötma, allt hos honom är ljuvligt [מַחֲּמַדִּים]. Sådan är min vän, sådan är min älskade, ni Jerusalems döttrar!”

Till att börja med är Höga Visan en kärlekshistoria mellan kung Salomo och en icke namngiven kvinna i Jerusalem (inte Mecka) på 900-talet f.Kr., och har därför ingenting att göra med en person som bodde i Saudiarabien 1500 år senare.

Muslimska apologeter likt Zakir Naik hävdar att det hebreiska ordet מַחֲּמַדִּים ska uttalas ’muhammadim’. Men jag har studerat bibelhebreiska på universitetet och vet med 100% säkerhet att de har fel. Det hebreiska ordet מַחֲּמַדִּים börjar med ’ma-’ och inte ’mu-’ och kan därför inte uttalas ’MUhammadim’. Det är omöjligt! Ordet translittereras ‘mahamadim’ (ett ’m’) men uttalas ’machamadim’.

Ordet har pluraländelsen ‘-im’ vilket också visar att det inte är ett namn. Personnamn i Bibeln står inte i plural. Muslimska apologeter menar att pluraländelsen är en majestätspluralis, likt ordet ‘elohim’ med betydelsen ‘Gud/gud’. Men skillnaden är att elohim är en titel och inte ett namn. Nej, machamadim är ett substantiv och syftar på saker som är vackra, behagliga och dyrbara. Vi hittar samma ord i Jesaja 64:11:

“Vårt heliga och härliga hus, där våra fäder lovade dig, är eldens byte. Allt som är dyrbart [machamadim] för oss har lämnats åt förödelsen.”

Om machamadim är Muhammad då har han blivit lämnad åt förödelsen. Finns det någon muslim som håller med om det? Nej, knappast! Sammanfattningsvis: machamadim är ett substantiv och har ingenting att göra med en människa. Så om någon påstår att Höga Visan 5:16 handlar om Muhammad, då vet ni att personen ljuger för er. Antingen medvetet eller av okunskap.

Om Muhammad är Guds sista profet då måste han finnas förutsagd i Bibeln (sura 7:157). En av de vanligaste texterna muslimer använder för att hitta honom är 5 Mosebok 18:18:

“JHWH sade då till mig (Mose): ‘De har rätt i vad de säger. Jag ska låta en profet lik dig uppstå åt dem bland deras bröder. Jag ska lägga mina ord i hans mun, och han ska tala till dem allt som jag befaller honom. Och om någon inte lyssnar till mina ord som han talar i mitt namn, ska jag själv utkräva det av honom.’” (18:17-19)

Nedan presenterar jag fem skäl till varför denna profet inte handlar om Muhammad:

1) Texten säger inte att denna profet ska vara Guds sista profet. Den säger bara att han ska vara en profet lik Mose. Inget mer! Gud had kunnat uppväcka tusentals profeter efter att han hade uppfyllt detta löfte. Så när muslimer använder denna text som bevis för Muhammad som Guds sista profet, då läser man in mer i den än vad den säger.

2) Var det Jesus eller Muhammad som var en profet lik Mose? Några vanliga muslimska argument till förmån för Muhammad är:

– Moses och Muhammad hade en jordisk far och mor. Jesus hade bara en mor.

– Moses och Muhammad gifte sig och fick barn. Det gjorde inte Jesus.

Men är dessa argument giltiga? Hur många män från Mose tid (ca 1400 f.Kr.) till Muhammads tid (ca 600 e.Kr.) hade en far och en mor? Hur många gifte sig och fick barn? MILJONER!!! Med andra ord kunde miljontals män under denna 2000-åriga tidsperiod ha uppfyllt kriterierna för att bli en profet lik Mose. Så dessa kan inte vara tecknen på att vara den utlovade profeten. Det är omöjligt! Så vilka är då tecknen? Vi hittar svaret i sista kapitlet i 5 Mosebok:

“I Israel uppstod ingen mer profet lik Mose, som JHWH kände ansikte mot ansikte – inte om man tänker på alla de tecken och under som JHWH sände honom att göra i Egyptens land för Farao och alla hans tjänare och hela hans land, och på all den väldiga kraft och alla de stora och förunderliga gärningar som han gjorde inför hela Israel.” (34:10-12)

Här finner vi två kriterier för att vara en profet lik Mose:

– Att känna JHWH ansikte mot ansikte.

– Att göra tecken och under som Mose gjorde.

Jesus uppfyllde dessa kriterier, medan Muhammad inte gjorde det. Han kände inte JHWH överhuvudtaget, och han kände honom definitivt inte ansikte mot ansikte. Och han gjorde inga tecken och under, en sanning som bekräftas av Koranen (13:7; 20:133; 29:50).

3) Muslimer hävdar att uttrycket ”bland sina bröder” hänvisar till Ismael och inte Isak. Men det är faktiskt tvärtom. Detta uttryck förekommer fem gånger i Gamla testamentet och används enbart för Israels tolv stammar. Första gången är i 5 Mosebok 17:15:

“Så ska du sätta till kung över dig den som JHWH din Gud utväljer. En av dina bröder ska du sätta till kung över dig. Du får inte sätta en främling över dig, en som inte är din broder.”

Israels barn blev befallda att välja en kung ”bland era bröder”. Om detta syftar på Ismaels ättlingar, varför valde då Gud bara kungar bland det judiska folket? Anledningen är att ”bland era bröder” syftar på det judiska folket själva och inte på Ismael eller någon annan nation.

4) Texten säger att den utlovade profeten ska ”tala i mitt namn” (5 Mosebok 18:19). Men vilket namn handlar det om? Det är namnet JHWH. Men Muhammad talade aldrig i det namnet. Han talade alltid i Allahs namn, den primära guden i Quraysh-stammen som han och hans far Abdullah (”Allahs slav”) tillhörde. Men den guden hade ingenting att göra med Bibelns Gud.

5) Muslimer är för sent ute med att peka på Muhammad som den utlovade profeten. Omkring 600 år före islams födelse sade Petrus, Jesu lärjunge, till folket i Jerusalem att Jesus var den utlovade profeten:

“Mose har sagt: En profet lik mig ska Herren er Gud låta uppstå åt er, bland era bröder. Honom ska ni lyssna till i allt vad han säger er.” (Acts 3:22)

Om Petrus sade att Jesus var profeten lik Mose, hur kan då Muhammed vara det? Hade Petrus fel, han som hade blivit personligt undervisad av Jesus under tre och ett halvt års tid? Nej, han visste mycket väl att Jesus och inte Muhammad var den sedan länge utlovade profeten.

Ytterligare ett av Muhammads många fel i Koranen hittar vi i sura 7:133-134. Här nämns de plågor som Gud sände över Egypten på Mose tid:

”Vi lät översvämningen, gräshopporna, lössen, grodorna och blodet drabba dem – alla tydliga tecken – men de var för arroganta. De var ett syndigt folk. Närhelst en plåga drabbade dem sade de: ’O Mose, be till din Herre för oss, enligt det förbund Han slöt med dig. Om du lyfter plågan från oss, kommer vi att tro på dig och låta Israels barn gå med dig.’”

Fem plågor nämns: översvämning, gräshoppor, löss, grodor och blod. I sura 17:101 står det ”Vi gav Moses nio tydliga tecken – fråga Israels barn”. Men det är ändå inte tillräckligt. Sanningen är att Gud sände tio (inte nio) plågor över Egypten, och de är följande:

1. Vatten blev till blod
2. Grodor
3. Löss eller knott
4. Vilda djur
5. Boskapspest
6. Bölder
7. Hagel
8. Gräshoppor
9. Mörker
10. Förstfödda söner dog

Koranen har rätt som nämner gräshoppor, löss, grodor och blod. Men varifrån fick Muhammad idén om en översvämning? Det fanns ingen översvämning som drabbade Egypten på Mose tid (se listan). Kanske syftade han på Sävhavet som senare dränkte egyptierna. Men det straffet fanns inte bland de tio plågorna. Det råder ingen tvekan om att Muhammad var okunnig om de tio plågorna och därför gjorde fel i Koranen.

Enligt Koranen, hur gammal var Mose när Farao beordrade att Israels gossebarn skulle dödas? Det beror på vilken sura man läser. Enligt sura 20:39 var han ett barn när det skedde:

”Lägg honom (Mose) i kistan; kasta honom sedan i floden. Floden kommer att skölja honom till stranden, där en fiende till mig och en fiende till honom kommer att plocka upp honom.”

Detta stämmer med den bibliska versionen av vad som hände. Men när sura 40 uppenbarades verkar det som att Allah (eller mer troligt Muhammad) hade en minneslucka eftersom Mose där är vuxen:

”När han (Mose) kom till dem med sanningen från Oss, sa de: ‘Döda sönerna till dem som har trott med honom, och skona deras döttrar.’” (40:25)

Ett muslimskt motargument är att Farao befallde barnamord vid två olika tillfällen, det första när Mose var ett barn och sedan det andra när han var vuxen. Men alla som har studerat Bibeln vet att det bara skedde ett barnamord och det var när Mose var ett barn. Så det är ingen tvekan om att detta är en motsägelse i Koranen.

Koranen börjar med att ge Allah attributet ‘den Mest Barmhärtige’, vilket också är ett av Allahs 99 namn:

”I Allahs namn, den Nådige, den Barmhärtige. Prisad vare Allah, världarnas Herre. Den Nådigaste, den Mest Barmhärtige. Herre över Domens dag.” (1:1-4)

Det betyder att han är mer barmhärtig än någon människa någonsin har varit, vilket också framgår av sura 12:64: ”Han är den barmhärtigaste av de barmhärtiga.” Men här kommer motsägelsen. Vad händer med dem som hamnar i helvetet?

”De som förkastar Våra uppenbarelser – dem skall Vi bränna i Eld. Varje gång deras skinn förbränns, ersätter Vi dem med andra skinn, så att de skall uppleva lidandet.” (4:56)

Enligt Koranen är Allah fullt aktiv i helvetet. Inte bara bränner han syndarna i eld, utan varje gång deras skinn har förbränts, ersätter han dem med andra skinn, så att de får uppleva lidandet för evigt. Ärligt talat, är denna typ av tortyr ett verk av en ytterst barmhärtig gud, eller är det ett verk av en psykopat? Jag menar, om Allah är mer barmhärtig än någon människa som någonsin existerat, skulle det inte vara mer barmhärtigt att utplåna syndarna istället för att tortera dem i miljarders och åter miljarders år? Om vi ska vara ärliga är det bara en psykopat som är kapabel att göra det sura 4:56 talar om. Så är Allah ‘den Mest Barmhärtige’ eller är han en psykopat? Han kan inte vara bådadera.

Utöver detta säger sura 40:20 att ”Allah dömer med rättvisa”. Men hur många människor genom historien förtjänar att bli torterade på det sätt som beskrivs i sura 4:56, i miljarders och åter miljarders år? Ingen! Därför är detta ytterligare en motsägelse i Koranen. Allah kan inte vara ‘den Mest Barmhärtige’ om han torterar människor på ett sätt de inte förtjänar.