Author: Truthseeker

“Ni är det bästa samfundet (islam) som någonsin uppstått för mänskligheten: ni förespråkar det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt och tror på Allah.”

Versen säger att islam “förespråkar det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt”. Men stämmer det med Koranen? Nej, det motsäger Koranen. I sura 4 nämns vilka sexuella relationer som är förbjudna:

“Förbjudet för er är era mödrar, era döttrar, era systrar, era fastrar på fars sida, era fastrar på mors sida, era broders döttrar, era systers döttrar … Och alla gifta kvinnor, utom de som ni rättmätigt äger. Detta är Allahs påbud.” (4:23-24)

Vilka är “de som ni rättmätigt äger”? Det är icke-muslimska kvinnor som blivit tillfångatagna och som muslimska män har rätt att våldta. Tafsir al-Jalalayn säger om dessa kvinnor:

“Tillfångatagna [slav]flickor, som du får ha sexuellt umgänge med, även om de skulle ha makar i fiendens läger.”

Därför, på vilket sätt förespråkar islam “det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt”? Är det moraliskt försvarbart att våldta kvinnor. Nej, bara ett omoraliskt svin som Muhammad tillåter något sådant. I samma sura står det hur en muslimsk man bör behandla sin hustru om han fruktar olydnad från hennes sida:

“De kvinnor från vilka ni fruktar olydnad, råd dem (till en början) och (sedan) lämna dem i deras sängar, och (slutligen) slå dem. Men om de lyder er, sök ingen väg mot dem.” (4:34)

Är detta att förespråka “det moraliska och förbjuder det som är omoraliskt”? Nej, och det betyder att sura 3:110 motsäger Koranen. På den här punkten är Bibeln mycket mer moralisk: “Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem” (Kolosserbrevet 3:19).

Muslimer vill gärna lyfta fram att män och kvinnor är jämställda i islam. På en muslimsk hemsida står det följande:

“Allah har skapat både män och kvinnor utan att underordna varandra. Islam har säkerställt jämställdhet och kvinnors rättigheter inom alla områden i livet. Islam har garanterat mäns och kvinnors rättigheter i lika grad och det finns ingen diskriminering mellan män och kvinnor.”

Men stämmer detta med verkligheten? Låt oss börja med att se vad Koranen säger. Det är trots allt Koranen som har den högsta auktoriteten i islam:

“De goda kvinnorna är lydiga och bevarar det som Allah vill att de ska bevara. De som ni fruktar för att vara otrogna, tillrättavisa dem och lämna dem i deras sängar och slå dem sedan. Men om de lyder er, sök ingen väg mot dem.” (4:34)

En man har alltså rätt att slå sin hustru. Nu betyder inte det att alla muslimska män slår sina hustrur. Men om de vill har de rätt att göra det. Vidare står det i hadithen Sunan Abi Dawud:

“Berättat av Umar ibn al-Khattab: Profeten sade: En man kommer inte att bli tillfrågad varför han slog sin hustru.” (1)

En man kan alltså slå sin hustru utan någon giltig anledning. Så vad menade författaren ovan med att “det finns ingen diskriminering mellan män och kvinnor” i islam? Uppenbarligen stämmer inte detta uttalande med verkligheten. Låt oss se på några häpnadsväckande ord av Muhammad i Sahih al-Bukhari, den mest trovärdiga hadithen inom Sunni islam:

“Ibn ‘Abbas berättade: Profeten sade: ‘Jag blev visad Helvetet och såg att majoriteten av dess invånare var otacksamma kvinnor.’ Det frågades: ‘Tror de inte på Allah?’ (eller är de otacksamma mot Allah?) Han svarade: ‘De är otacksamma mot sina män och är otacksamma för de tjänster och det goda (välgärningar) som görs mot dem.'” (2)

Om kvinnor inte lyder sina män tilldelas de en enkelbiljett till Helvetet. Om islam “har garanterat mäns och kvinnors rättigheter i lika grad” (ovan), varför finns det inte en liknande varning för männen? Hur såg Muhammad på kvinnans intelligens?

“Abu Said Al-Khudri berättade: En gång gick Allahs apostel ut till Musalla (för att be bönen) för ’Id-al-Adha eller Al-Fitr-bönen. Sedan gick han förbi kvinnorna och sade: … ‘Jag har inte sett någon som är mer bristfällig i intelligens och religion än ni. En försiktig och förnuftig man skulle kunna ledas vilse av några av er.’ Kvinnorna frågade: ‘O Allahs apostel! Vad är det som brister i vår intelligens och religion?’ Han sade: ‘Är inte två kvinnors vittnesmål lika med en mans vittnesmål?’ De svarade jakande. Han sade: ‘Detta är bristen i hennes intelligens. Är det inte sant att en kvinna varken kan be eller fasta under sin menstruation?’ Kvinnorna svarade jakande. Han sade: ‘Detta är bristen i hennes religion.'” (3)

På grund av kvinnans bristande intelligens är hennes vittnesmål bara hälften värt jämfört med mannens. Än en gång, vad menade författaren ovan med att “det finns ingen diskriminering mellan män och kvinnor”? Uppenbarligen ljuger man om kvinnans ställning i islam.

Kvinnor, håll er borta från islam!!!

---

(1) Sunan Abi Dawud. Book 11, Hadith 2142.

(2) Sahih al-Bukhari. Volume 1, Book 2, Number 28.

(3) Sahih al-Bukhari. Volume 1, Book 6, Number 301.

Följande text från Koranen innehåller två problem för muslimer:

“De frågar er om Dhu’l-Qarnayn. Säg: ‘Jag ska berätta något om honom för er.’ Vi placerade honom på jorden och gav honom alla möjliga medel. Han följde en viss kurs. Tills han, när han nådde solnedgången, fann att den gick ner i en grumlig källa, och fann ett folk i dess närhet.” (18:83-86)

Vem var Dhu’l-Qarnayn? Den traditionella tolkningen inom islam är att det handlar om den grekiske kungen Alexander den store (336–323 f.Kr.):

“Även om han (Dhu’l-Qarnayn) aldrig nämns uttryckligen vid namn, är berättelsen tydligt baserad på en legendarisk berättelse om Alexander den store. I århundraden har de flesta muslimska historiker och korankommentatorer bekräftat Dhu’l-Qarnayns identitet som Alexander, även om vissa också föreslagit alternativ. På senare år har denna identifiering av Dhu’l-Qarnayn blivit särskilt problematisk och kontroversiell för muslimska forskare, eftersom historiska och arkeologiska bevis ganska tydligt visar att den verklige Alexander var en polyteistisk hedning som trodde att han bokstavligen var son till grekiska och egyptiska gudar. Detta har fått vissa apologeter att skapa och framföra alternativa teorier som identifierar Dhu’l-Qarnayn som andra framstående historiska kungar, framför allt Cyrus den store. Teorin att Dhu’l-Qarnayn är någon annan person än Cyrus den store har få bevis till sin fördel och stora brister jämfört med de överväldigande bevisen för att berättelsen faktiskt är baserad på en legendarisk version av Alexander.” (1)

I Ibn Ishaqs respekterade biografi om Muhammad (700-talet) står det att “Dhu’l-Qarnayn före mig var muslim” (2). Men detta skapar problem för muslimer eftersom Alexander den store tillbad Zeus inom den grekiska mytologin. Dessutom trodde han sig vara son till Zeus. Han var alltså en avgudadyrkare och inte muslim. Även om Dhu’l-Qarnayn skulle syfta på Cyrus den store skapar detta problem eftersom han trodde på Zoroastrism som inte har något med islam att göra. Så nej, Dhu’l-Qarnayn var inte muslim. Den naturliga frågan till muslimer blir därför: varför upphöjer Koranen en avgudadyrkare? 

Ett annat problem med sura 18:83-86 är Dhu’l-Qarnayns beskrivning av hur solen som gick ner i en grumlig källa. Det mesta talar för att detta ska förstås bokstavligt och inte bildligt. Det är en sak om man säger att solen går ner i horisonten, men en helt annan om man säger att den går ner i en grumlig källa. Ännu tydligare beskrivs det i Ibn Ishaqs biografi:

“Erövrade kungar trängdes vid hans (Dhu’l-Qarnayn) hov, öst och väst styrde han, men han sökte sann kunskap från en lärd man. Han såg var solen sjunker ur sikte i en pöl av lera och stinkande slem.” (2) 

Enligt Ibn Ishaq såg Dhu’l-Qarnayn hur solen gick ner “i en pöl av lera och stinkande slem” (eng. “in a pool of mud and fetid slime”). Det är inte troligt att Ishaq skulle ha uttryckt sig på detta sätt om beskrivningen av solens nedgång skulle förstås bildligt. Beskrivningen av hur solen går ner i sura 18:86 är alltså felaktig. 

---

(1) https://wikiislam.net/wiki/Dhul-Qarnayn_and_the_Alexander_Romance

(2) Ibn Ishaq. Life of Muhammad, s. 12.

Många muslimer anser att Barnabasevangeliet är det sanna evangeliet och inte de fyra vi har i Nya testamentet. Författaren utger sig för att vara Barnabas själv och presenterar sig som en av Jesu tolv lärjungar. Men det innehåller så många geografiska, historiska och teologiska fel att det är svårt att inte skratta när man läser det. Jag har gått igenom dess 222 kapitel och presenterar här tre (av många) fel.

1) I kapitel 20 står det att Jesus seglade med ett skepp till Nasaret:

”Jesus for till Galileiska sjön och gick ombord på ett skepp och seglade till sin stad Nasaret. Då blev det en stor storm på sjön, så att skeppet var nära att sjunka … När sjömännen anlände till staden Nasaret berättade de om allt vad Jesus hade gjort.”

Men om man tittar på en karta ser man att Nasaret ligger inne i landet, långt från Galileiska sjön. Det går med andra ord inte att ta sig till denna by med båt. Denne så kallade Barnabas kände uppenbarligen inte till Galileens geografi, vilket betyder att han inte kan ha varit en av Jesu lärjungar.

2) I kapitel 105 berättar författaren hur många himlar det finns:

”Jag säger er därför att himlarna är nio och att de är avlägsna från varandra, såsom den första himlen är fjärran från jorden, vilken är femhundra år fjärran från jorden.”

Uttalandet ”himlarna är nio” motsäger Koranen som säger att ”han fullbordade dem som sju himlar” (41:12). Så detta är en tydlig motsägelse av denne så kallade Barnabas.

3) I kapitel 145 nämner författaren hur många fariséer det fanns under profeten Elias tid:

”Så sant Gud lever, på Elias tid, Guds vän och profet, fanns det tolv berg bebodda av sjutton tusen fariseer; och i så stort antal fanns inte en enda fördärvad, utan alla var utvalda av Gud.”

Sanningen är att det inte fanns en enda farisé under Elias tid (800-talet f.Kr.). Detta religiösa och politiska parti dök upp i mitten av det andra århundradet f.Kr., dvs. omkring 700 år efter Elia. Så detta är ett stort anakronistiskt fel av den så kallade Barnabas. Det är uppenbart att han inte kan ha varit en av Jesu tolv lärjungar, annars skulle han inte ha gjort dessa fel. Enligt forskare skrevs Barnabasevangeliet troligen i Italien eller Spanien tidigast på 1200-talet e.Kr.

Mitt namn är ‘truthseeker’ eftersom min passion i livet är sanningen. Är jag kristen? De flesta kristna skulle inte säga att jag är det eftersom jag inte tror på den traditionella treenighetsläran. Men för mig spelar detta ingen roll. Det viktiga är min personliga relation med den levande Guden. Hur ser min tro ut? Den grundläggande texten för min tro är Johannes 17:3:

”Detta är det eviga livet: att de känner dig, den ende sanne Guden (JHWH), och den som du har sänt, Jesus Kristus.”

JHWH, Israels Gud, är den ende sanne Guden. Det finns ingen annan än Han. Varken Jesus eller Allah kommer i närheten av Honom. Vem är Jesus? Han är Guds utvalde tjänare som fått uppdraget att vara världens frälsare. Är han Gud? Inte till sitt ursprung. Men han är Gud i sin makt och auktoritet eftersom Gud har gett honom allt:

“Då trädde Jesus fram och talade till dem (hans tolv lärjungar) och sade: ‘Åt mig har getts all makt i himlen och på jorden. Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar! Döp dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn och lär dem att hålla allt som jag befallt er. Och se, jag är med er alla dagar till tidens slut.’” (Matteus 28:18-20)

När Jesus säger “åt mig har getts all makt i himlen och på jorden” då innebär det delegerad makt och auktoritet. Vidare är han den utlovade Profeten (5 Mosebok 18:18), Messias och Guds Son (bildligt). Han är Guds Son i bemärkelsen adopterad av Gud, såsom kung David förutsade det i Psalm 2:7:

“Jag vill förkunna JHWH:s beslut, han sade till mig: ‘Du är min Son, jag har fött (=adopterat) dig i dag.'”

Som tidigare nämnts är det eviga livet “att de känner dig, den ende sanne Guden (JHWH), och den som du har sänt, Jesus Kristus”. Det eviga livet finns alltså inte hos Allah och Muhammad.

Slutligen: har jag studerat tillräckligt för att behärska de ämnen som finns på denna hemsida? Jag har läst Koranen fyra gånger noggrant, tillsammans med muslimska kommentarer (tafsir) och hadither, samt läst Ibn Ishaqs biografi “Muhammads liv”. Vidare har jag studerat flera år på universitetet inom ämnet bibelvetenskap, inklusive grekiska och hebreiska. Och inte minst har jag spenderat tusentals timmar med att läsa Bibeln under flera års tid. Så ja, jag anser mig ha tillräckligt på fötterna för att behärska ämnena på denna hemsida.

1) Många, både kristna och icke-kristna, tror att judar, kristna och muslimer tillber samma gudom. Men stämmer det? Min personliga övertygelse är att det inte stämmer. Nedan ger jag sju (av många) belägg för att JHWH och Allah inte kan vara densamme:

• JHWH har valt Jerusalem som den mest heliga platsen på jorden. Allah har valt Mecka.
• JHWH älskar Israel och det judiska folket. Allah hatar Israel och dess folk.
• JHWH strider mot Israels fiender. Allah strider mot Israel.
• JHWH är en Fader för alla som tillber honom. Allah är inte en fader för någon.
• JHWH har söner och döttrar. Allah har inga barn.
• JHWH älskar människor innan de gör goda gärningar. Allah älskar dem om de gör goda gärningar.
• JHWH vill att man tillber honom med sång, dans och instrument. Allah förbjuder denna form av tillbedjan.

2) Studerar man historien innan grundandet av islam ser man också att Allah och JHWH, Israels Gud, inte är densamme. Muhammads fars namn var Abdullah, ett namn som betyder “slave åt Allah”. Och han dog strax innan Muhammad föddes år 570 e.Kr. Det betyder att han var Allahs slav mer än 50 år innan islam bildades år 622 e.Kr. Så vem var Allah för honom? Var han jude eller kristen? Nej, Allah var för honom en av de 360 ​​avgudar som tillbads i Kaba, och den högsta gudomen i Quraysh-stammen som han och Muhammad tillhörde. Och den gudomen hade tre döttrar; al-Lat, al-Uzza och Manat (sura 53:19-20). Men dessa lokala gudar hade ingenting att göra med JHWH som tillbads av Jesus och alla de andra profeterna i Israel cirka 120 mil från Mecka.

3) I hadithen Sahih al-Bukhari (den mest trovärdiga hadithen inom Sunni islam) kan man läsa om hur Muhammad fick sin första uppenbarelse i grottan Hira år 610 e.Kr. Det sätt varpå ängeln mötte Muhammad avviker tydligt från det sätt änglar mötte profeterna på Bibelns tid:

“Berättat av ‘Aisha: (de troendes moder) Ängeln kom till honom och bad honom läsa. Profeten svarade: ‘Jag vet inte hur man läser.’ Profeten tillade: ‘Ängeln grep tag i mig (kraftfullt) och tryckte på mig så hårt att jag inte stod ut längre. Han släppte mig sedan och bad mig återigen läsa och jag svarade: ‘Jag vet inte hur man läser.’ Därefter grep han tag i mig igen och tryckte på mig en andra gång tills jag inte stod ut längre. Han släppte mig sedan och bad mig återigen läsa men jag svarade återigen: ‘Jag vet inte hur man läser (eller vad ska jag läsa)?’ Därefter grep han tag i mig för tredje gången och tryckte på mig, och släppte mig sedan och sade: ‘Läs i din Herres namn, som har skapat (allt som existerar) har skapat människan från en blodpropp. Läs! Och din Herre är den Mest Generösa.’ (96.1, 96.2, 96.3) Sedan återvände Allahs Budbärare med inspirationen och med ett hårt bultande hjärta.” (1)

När han kom hem till sin hustru Khadija med “ett hårt bultande hjärta”, sade han till henne:

“‘Täck över mig! Täck över mig!’ De täckte över honom tills hans rädsla var över och efter det berättade han för henne allt som hade hänt och sa: ‘Jag är rädd att något ska hända mig.’ Khadija svarade: ‘Aldrig! Vid Allah, Allah kommer aldrig att vanära dig.'” (1)

Lägg märke till Khadijas ord “Allah kommer aldrig att vanära dig”. Den Allah som mötte Muhammad i grottan Hira var samma Allah som Khadijas redan kände till. Och den Allah var huvudguden i stammen Quraysh, den stam de båda tillhörde. Men andra ord kan det inte ha varit en ängel från JHWH som “grep tag i mig (kraftfullt) och tryckte på mig så hårt att jag inte stod ut längre”. Antingen var det en demonisk varelse som mötte Muhammad, eller så är hela händelsen ett påhitt av honom för att kunna göra anspråk på att vara profet.

4) I den hebreiska bibeln (Gamla testamentet) förekommer Guds namn JHWH mer än 6800 gånger: “Jag är HERREN [JHWH], det är mitt namn” (Jesaja 42:8). Om JHWH och Allah är samma gudom, varför bevarade inte Muhammad namnet JHWH? Han hade regelbunden kontakt med både judar och kristna där han bodde och måste därför ha varit väl bekant med det namnet. Och varför skulle Gud säga ”jag är JHWH, det är mitt namn”, för att sedan på 600-talet v.t., utan förvarning, ändra namn till Allah? Nej, den enda logiska förklaringen är att JHWH och Allah inte är samma gudom.

Men, kanske någon invänder med, Guds namn JHWH finns inte heller i Nya testamentet. Det är sant. Men det beror på att författarna till de grekiska texterna följde den judiska traditionen att inte använda sig av Guds namn. Och därför ersatte man JHWH med det grekiska ordet kyrios som betyder ‘Herre’. Detta är anledningen till att det står ”Herren” i svenska översättningar och inte JHWH. Men skillnaden mot Koranen är att Muhammad inte ville kännas vid detta namn utan istället skrev om Allah, den avgud som tillbads av stammen Quraysh.

---

(1) Sahih al-Bukhari. Volume 1, Book 1, Number 3.

Låt oss ta en titt på en annan lögn i Koranen, närmare bestämt sura 4:57:

”De som tror och gör rättfärdiga gärningar, dem skall Vi släppa in i trädgårdar genom vilka floder flyter, där de skall bo för evigt. Där skall de få renade hustrur.”

Muslimska män som kommer till paradiset ska belönas med många vackra jungfrur. Även om Koranen inte nämner hur många varje man ska få, vet vi från Sunan Ibn Majah att ”Allahs sändebud sade: ‘Det finns ingen som Allah kommer att släppa in i paradiset som inte Allah kommer att gifta honom med sjuttiotvå hustrur’” (1). Men på vilket sätt är detta en lögn? Tänk efter: cirka 40 olika författare (Moses, Samuel, David, Jesaja, etc.) har skrivit gudomligt inspirerade böcker och brev som senare sammanställdes till Bibeln. Men ingen av dem har nämnt om 72 jungfrur som väntar varje man som kommer till paradiset. Varför? Har inte judiska och kristna män samma sexuella längtan som muslimska män har? Varför skulle Gud uppenbara en sådan välsignelse för muslimer på 600-talet e.Kr., men utan att säga ett ord till miljontals rättfärdiga judar och kristna före den tiden? Vem som helst med ett sunt förnuft förstår att Muhammads löfte om 72 jungfrur i paradiset inte är något annat än lögn. Men varför denna lögn? Svaret är mycket enkelt: det gjorde hans krigare orädda för att dö på slagfältet. Det var värt att bli dödad för belöningen att ha evig sex med 72 jungfrur. Det står i Sahih al-Bukhari:

”Berättat av Anas bin Malik: Berättat av Al-Mughira bin Shu’ba: Vår profet berättade för oss om vår Herres budskap att ‘Vem som helst bland oss ​​som dödas ska komma till paradiset.’” (2)

Det är på grund av Muhammads löfte om 72 jungfrur i paradiset som gör att självmordsbombare är beredda att spränga sig själva och andra. Ja, de är beredda att döda sig själva och mängder med oskyldiga människor för att de tror på en lögn.

---

(1) Sunan Ibn Majah. Volume 5, Book 37, Hadith 4337.

(2) Sahih al-Bukhari. Volume 4, Book 52, Number 72.

I sura 3:110 hittar vi ytterligare en lögn i Koranen. Muhammad påstår att islam är den bästa religionen som uppstått för mänskligheten:

”Ni är det bästa samfundet (islam) som någonsin uppstått för mänskligheten: ni förespråkar det moraliska och förbjuder det omoraliska och tror på Allah.”

Är det sant att islam förespråkar det moraliska och förbjuder det omoraliska? I den mest trovärdiga hadithen Sahih al-Bukhari ges en ytterligare förklaring till sura 3:110: 

”Berättat av Abu Huraira: Versen:—’Ni (sanna muslimer) är det bästa folk som någonsin uppstått för mänskligheten.’ Betyder; det bästa folket för folken, när ni för dem med kedjor om deras halsar tills de omfamnar islam.” (1)

Att vara det bästa moraliska folket innebär att man ska tvinga icke-muslimer, med kedjor om deras halsar, att acceptera islam. Hmmm! Och om Allah har gjort muslimer till det bästa moraliska folket, varför säger han då det motsatta i Koranen?

”Er Herre (Allah) inspirerade änglarna: ’Jag är med er, så stöd dem som tror (muslimerna). Jag ska kasta skräck i deras hjärtan som inte tror. Så hugg ovanför halsarna och hugg av alla deras fingertoppar.’” (8:12)

Varför vill Allah kasta skräck hos icke-muslimer om han har gjort islam till den mest moraliska religionen? Att hugga av halsen och fingertopparna på människor, är det moraliskt korrekt? Nej, absolut inte! I själva verket utgör sura 3:110 och sura 8:38 en motsägelse i Koranen. Det är två verser som inte går att förena. Och hur är det med äktenskap inom islam? 

”Berättat av Umar ibn al-Khattab: Profeten (Muhammad) sade: En man ska inte bli tillfrågad varför han slog sin hustru.” (2)

En muslimsk man har rätt att slå sin hustru utan att ge någon skälig anledning till det. Är det moraliskt försvarbart? Nej, där visar Bibeln på mycket bättre moral: “Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem” (Kolosserbrevet 3:19). Sammanfattningsvis kan sägas att islam inte är “det bästa samfundet som någonsin uppstått för mänskligheten”, vilket innebär att sura 3:110 är en lögn.

---

(1) Sahih al-Bukhari. Volume 6, Book 60, Number 80.

(2) Sunan Abi Dawud. Book 11, Hadith 2142.

Även om Muhammad gav gåvor till fattiga, vilket han ska ha en eloge för, var han likväl en tjuv. En anledning till att folket i Mecka blev förargade på Muhammad var för att han plundrade deras karavaner. Det står följande i Ibn Ishaqs biografi Muhammads liv:

”Aposteln hörde att Abu Sufyan b. Harb kom från Syrien med en stor karavan av folk från Quraysh, med sina pengar och varor … Han kallade till sig muslimerna och sa: ’Detta är qurayshfolkets karavan som innehåller deras egendom. Gå ut och attackera den, kanske Gud ger den som byte.’ Folket svarade på hans kallelse, vissa ivrigt, andra motvilligt eftersom de inte hade trott att aposteln skulle gå ut i krig.” (1)

Lägg märke till att vissa bland folket svarade motvilligt på hans kallelse “eftersom de inte hade trott att aposteln skulle gå ut i krig”. Muhammad var alltså ingen fredens människa utan en aggressor (jmf sura 2:190). Ett annat exempel på att Muhammad var en tjuv hittar vi i samma biografi:

“Kinana b. al-Rabi, som hade vårdnaden om B. al-Nadirs skatt, fördes till aposteln som frågade honom om den. Han förnekade att han visste var den fanns … Aposteln gav order till al-Zubayr b. al-’Awwam: ’Tortera honom tills ni får ut det han har’, så han tände en eld med flinta och stål på hans bröst tills han var nästan död. Sedan överlämnade aposteln honom till Muhammad b. Maslama som högg av honom huvudet som hämnd för sin bror Mahmud.” (2)

Muhammad torterade Kinana, ledare för byn Khaybar, nästan till döds för att få tag på skatten. Det är uppenbart att Muhammads värdesatte pengar mer än liv. Det är svårt att förstå sig på muslimer som menar att Muhammad var det bästa moraliska exemplet att följa för alla människor. I själva verket var han en krigsherre upptagen med makt, pengar och sex.

---

(1) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 289.

(2) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 515.

Koranen innehåller mängder med lögner. Om dessa lögner ska tillskrivas Allah och/eller Muhammad är upp till var och en att avgöra. Här presenteras några av dem:

• Koranen är ingen bekräftelse av det som står i Bibeln (se Sura 3:3).
• Islam är inte den bästa religionen som uppstått för mänskligheten (se Sura 3:110).
• Det har aldrig funnits ett Injeel (evangelium) (se Sura 5:46).
• Det finns ingen förutsägelse i Bibeln att Muhammad är Guds sista profet (se Sura 7:157).
• Allah har inte lyckats bevara Koranen (se Sura 15:9).
• Muhammad har aldrig varit i Jerusalem (se Sura 17:1).
• Abraham har aldrig förkunnat en pilgrimsfärd till Mecka (se Sura 22:26-27).
• Allah har inte föreskrivit samma religion som han gav profeterna i Bibeln (se Sura 42:13).
• Jesus har aldrig sagt “Allah är min Herre” (se Sura 3:51 och Sura 19:36).
• Jesus har aldrig förutsagt en budbärare som heter Ahmad (se Sura 61:6).

Kung David var profet och profeterade (omedvetet) om Muhammads framtid:

“Du förgör dem som ljuger, JHWH avskyr den som är blodtörstig och falsk.” (Psalm 5:7)

Ja, framtiden för den falske Muhammad ser väldigt mörk ut.