I sura 3:110 hittar vi ytterligare en lögn i Koranen. Muhammad påstår att islam är den bästa religionen som uppstått för mänskligheten:

”Ni är det bästa samfundet (islam) som någonsin uppstått för mänskligheten: ni förespråkar det moraliska och förbjuder det omoraliska och tror på Allah.”

Är det sant att islam förespråkar det moraliska och förbjuder det omoraliska? I den mest trovärdiga hadithen Sahih al-Bukhari ges en ytterligare förklaring till sura 3:110: 

”Berättat av Abu Huraira: Versen:—’Ni (sanna muslimer) är det bästa folk som någonsin uppstått för mänskligheten.’ Betyder; det bästa folket för folken, när ni för dem med kedjor om deras halsar tills de omfamnar islam.” (1)

Att vara det bästa moraliska folket innebär att man ska tvinga icke-muslimer, med kedjor om deras halsar, att acceptera islam. Hmmm! Och om Allah har gjort muslimer till det bästa moraliska folket, varför säger han då det motsatta i Koranen?

”Er Herre (Allah) inspirerade änglarna: ’Jag är med er, så stöd dem som tror (muslimerna). Jag ska kasta skräck i deras hjärtan som inte tror. Så hugg ovanför halsarna och hugg av alla deras fingertoppar.’” (8:12)

Varför vill Allah kasta skräck hos icke-muslimer om han har gjort islam till den mest moraliska religionen? Att hugga av halsen och fingertopparna på människor, är det moraliskt korrekt? Nej, absolut inte! I själva verket utgör sura 3:110 och sura 8:38 en motsägelse i Koranen. Det är två verser som inte går att förena. Och hur är det med äktenskap inom islam? 

”Berättat av Umar ibn al-Khattab: Profeten (Muhammad) sade: En man ska inte bli tillfrågad varför han slog sin hustru.” (2)

En muslimsk man har rätt att slå sin hustru utan att ge någon skälig anledning till det. Är det moraliskt försvarbart? Nej, där visar Bibeln på mycket bättre moral: “Ni män, älska era hustrur och var inte hårda mot dem” (Kolosserbrevet 3:19). Sammanfattningsvis kan sägas att islam inte är “det bästa samfundet som någonsin uppstått för mänskligheten”, vilket innebär att sura 3:110 är en lögn.

---

(1) Sahih al-Bukhari. Volume 6, Book 60, Number 80.

(2) Sunan Abi Dawud. Book 11, Hadith 2142.