När man läser om Muhammads liv är det ingen tvekan om att han var en mördare. Det står följande i Ibn Ishaqs biografi Muhammads liv:

”Aposteln sade: ’Döda vilken jude som helst som faller i er makt.’ Därefter hoppade Muhayyisa b. Mas’ud på Ibn Sunayna, en judisk köpman som de hade sociala och affärsmässiga relationer med, och dödade honom.” (1)

Det finns ingenting i sammanhanget som tyder på att denne judiske köpman hade gjort något fel mot Muhammad. Han var bara en stackars person på fel plats vid fel tidpunkt. Ett annat groteskt mord som Muhammad välsignade var dödandet av en man som var negativt inställd till islam:

“Jag (’Amr b. Umayya) gick in i en grotta där och tog min båge och pilar, och medan jag var där kom en enögd man från B. al-Dil som drev ett av sina får. När han frågade vem jag var sade jag till honom att jag var en av B. Bakr. Han sa att han också var det, och tillade från B. al-Dil-klanen. Sedan lade han sig ner bredvid mig och började sjunga med hög röst: ‘Jag kommer inte att vara muslim så länge jag lever, och inte heller lyssna till deras religion.’ Jag sa (till mig själv): ‘Du kommer snart att få veta!’ och så snart han sov och snarkade reste jag mig och dödade honom på ett mer fruktansvärt sätt än någon annan människa har dödats. Jag satte änden av min båge i hans friska öga, sedan trängde jag ner på den tills jag tvingade ut den i nacken på honom … Han (Muhammed) frågade mig om nyheter och när jag berättade för honom vad som hade hänt välsignade han mig.” (2)

Muhammad välsignade ’Amr som hade dödat mannen “på ett mer fruktansvärt sätt än någon annan människa har dödats”. Det visar att Muhammad inte var en fredens människa. Nej, han var en krigsherre upptagen med makt, pengar och sex.

---

(1) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 369.

(2) Ibn Ishaq. The Life of Muhammad, s. 674-675.