Inom islam betraktar man Muhammad som det bästa moraliska exemplet att följa. Men lägg märke till vad det står i följande vers:

”Rättfärdighet består inte i att vända era ansikten mot öst och väst. Men rättfärdig är den som tror på Allah och den Yttersta dagen och änglarna och Skriften och profeterna. Som ger pengar, om än dyra, till nära släktingar och föräldralösa och behövande och hemlösa och tiggare, och för att frige slavar; de som utför bönerna och betalar den obligatoriska välgörenheten och uppfyller sitt löfte när de lovar, och tålmodigt håller ut inför förföljelse, svårigheter och i konfliktens stund. Dessa är de uppriktiga; Dessa är de gudfruktiga.” (2:177)

Texten säger att kännetecknet för att vara en rättfärdig och gudfruktig människa är att ge pengar för att frige slavar. Men det är ingen hemlighet att Muhammad ägde slavar. Enligt den muslimska traditionen hade han fyra slavinnor, och som han brukade våldta:

“Det berättades från Anas att Allahs sändebud hade en kvinnlig slav med vilken han hade umgänge, men Aishah och Hafsah lämnade honom inte ifred förrän han sa att hon var förbjuden för honom. Då uppenbarade Allah, den Mäktige och Sublime: ‘O Profet! Varför förbjuder du (för dig själv) det som Allah har tillåtit dig?” (1)

Muhammad blev tagen på bar gärning av Aisha och Hafsa, två av hans många hustrur. Och för att kunna smita ifrån det uppkomna problemet hittar han på en uppenbarelse från Allah: “O Profet! Varför förbjuder du det som Allah har tillåtit dig.” Alla med ett sunt förnuft förstår att detta är ett påhitt av Muhammad. Han hade omkring tio hustrur vid tillfället och behövde inte tillstånd från Allah för att kunna våldta även sina slavinnor.

Därför, enligt Muhammads egna kriterier kunde han inte ha varit en rättfärdig och gudfruktig människa. Istället för att frige sina slavar våldtog han dem. Vad kallar vi människor som säger en sak, men gör motsatsen? Vi kallar dem hycklare. Så ja, Muhammad var en hycklare. Så på vilket sätt var han det bästa moraliska exemplet att följa? Det var han inte. Långt därifrån!

---

(1) Sunan an-Nasa’i. Volume 4, Book 36, Hadith 3411.