Bland muslimer finns uppfattningen att Allah har bevarat sitt ord, vilket betyder att Koranen är oförändrad från Muhammads tid. Denna uppfattning grundar sig huvudsakligen på sura 15:9:

”Vi har sannerligen uppenbarat Budskapet, och Vi kommer sannerligen att bevara det.”

Allah har gett sitt fasta löfte att bevara Koranen. Men har han lyckats? Enligt Musnad Ahmad (en samling hadither sammanställd av Imam Ahmad ibn Hanbal på 800-talet) fanns det en tid då sura 33 (al-Ahzaab) var lika lång som sura 2 (al-Baqarah):

”Berättat av ‘Aasim ibn Bahdalah, från Zirr, som sa: Ubayy ibn Ka‘b sade till mig: Hur lång är Soorat al-Ahzaab när du läser den? Eller hur många verser tror du att den är? Jag sade till honom: Sjuttiotre verser. Han sade: Bara? Det fanns en tid då den var lika lång som Soorat al-Baqarah.” (21245) (1)

Med tanke på att sura 33 innehåller 73 verser i dagens Koran och sura 2 innehåller 286 verser, betyder det att mer än 200 verser har försvunnit. Så vad hände med Allahs löfte att bevara sitt ord? Faktum är att vi vet vad som hände med en av verserna, den som handlar om stening och amning:

“Det berättades att ‘Aishah sade: ‘Versen om stening och amning av en vuxen tio gånger uppenbarades, och pappret låg hos mig under min kudde. När Allahs budbärare dog var vi upptagna med hans död, och ett tamt får kom in och åt den.'” (2)

Ja, du läste rätt! Versen handlar om att en vuxen man som besöker ett hem har rätt att amma kvinnan i huset tio gånger (detta blev senare reducerat till fem amningar). Bara en pervers Muhammad kunde komma på en sådan tokighet. Personligen tror jag Aisha förstod hur dum versen var och därför förstörde den, men skyllde det på ett tamt får.

(1) https://wikiislam.net/wiki/Textual_History_of_the_Qur’an#Most_of_Surah_al-Ahzab_was_lost

(2) Sunan Ibn Majah. Volume 3, Book 9, Hadith 1944.