Om man läser Koranen utan att ha studerat Bibeln får man intrycket av att det som står är sant. Men sanningen är att den innehåller mängder med lögner, lögner man inte ser om man inte är öppen för det. Ett sådant exempel är sura 3:51:

“Allah är min Herre och er Herre, tillbe Honom. Det är den raka vägen.”

Enligt Koranen uttalade Jesus bekännelsen ”Allah is my Lord”. Men detta är inte sant. Jesus bodde hela sitt liv i Israel (inte Saudi-Arabien) och under hela sin uppväxt studerade han Mose Torah (inte Koranen). I denna boksamling förekommer Guds namn JHWH mer än 1 800 gånger. Jämför detta med namnet Allah som finns där 0 (noll) gånger. Och med tanke på att Jesus bodde mer än 120 mil från Mecka, hade han förmodligen aldrig hört talas om det namnet Allah. Så logiskt sett kan han inte ha sagt ”Allah är min Herre”. Vidare uttalade han dagligen den judiska (inte muslimska) trosbekännelsen ‘Shema’ som upphöjer JHWH.

“Hör, Israel! JHWH vår Gud, JHWH är en. Och du ska älska JHWH din Gud av hela ditt hjärta och av hela din själ och av hela din kraft.” (5 Mosebok 6:4-5)

Samma trosbekännelse finns i Markus 12:29-30. Skillnaden är att Markus ersatte JHWH (i enlighet med den judiska traditionen att inte uttala detta namn) med den grekiska titeln ‘kurios’ (=Herre). Därför är det ingen tvekan om att orden ”Allah is my Lord” i sura 3:51 är en lögn. Men vad var Muhammads avsikt? Han ville attrahera de kristna i hans omgivning att acceptera honom som en profet utsänd av deras Gud. Men de som kunde sin Bibel gick inte på hans lögn. Och på samma sätt är det idag. De som kan sin Bibel kommer inte att förledas av Muhammads lögner.